Månad: juni 2012

Vad var det som hände?

Sitter och tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter. I färg. Jag är i den åldern,
att jag såg programmet när det hade premiär.

20120630-181916.jpg
Vi hade köpt färg-tv och kollade om ansiktsfärgen var naturlig. Folk i allmänhet
ville kräma på lite extra med färgerna. Bara för man kunde. Och programmet
gick i tvåan. Färg-tv och två kanaler, men ingen fjärrkontroll.

20120630-181924.jpg
Mamma sa till pappa, när han var berusad, att nu är det dags att köpa färg-tv.
Det var på det glada 70-talet och vi började få det ekonomiskt bättre.
Färg-tv och stereo blev standard, men det skulle hållas hårt i slantarna.
20120630-181936.jpg
Förvånansvärt vad fräscht programmet känns. Och fina färger.
Hur gick det då på det glada 70-talet?
Ekonomiskt blev det bra, men för familjen var det en katastrof.
Men nu, drygt trettio år senare, har jag hämtat mig.
Återigen sitter jag och tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter
och frågar mig. Vad var det som hände?

Små, små saker….

20120630-122605.jpg
När jag cyklar till stan, åker jag förbi en äng.
Den gör mig alltid glad.
Blommor av alla de sorter.

20120630-122615.jpg
Olika färger allt eftersom årstiderna skiftar.
Vid midsommar plockar jag en bukett och tar hem.
Annars tittar jag bara och njuter.

20120630-122634.jpg
Denna äng, som Gud och Skövde stadsplanerare glömt,
är en av de små, små saker som gör mig lycklig.
När jag cyklar till stan.

87 Skit i traditionerna

När jag gick i småskolan och började springa på bibliotek, hade vi ett stående skämt om Skit i traditionerna av Leif Panduro. Skämtet har jag glömt, men boken har hela tiden funnits i mitt minne. Så hittade jag den på Myrorna och jag kunde äntligen läsa boken.

20120630-071318.jpg
Den handlar om en ung mans katastrofala resa in i vuxenvärlden. Smart, rolig och dråplig. Och jag läser och blir ambivalent. Det kunde lika gärna varit jag. Och den är smart och lite blasé. Och den ställer inga frågor och den ger inga svar.
Den påminner smärtsamt om min ungdom och jag tänker att jag borde läst den när jag var ung. Jag borde låst den då jag började titta på vuxenlitteratur. Då jag gick vidare och lämnade mina Femböcker, Robin Hood och Lucky Luke bakom mig. Jag känner att jag är för gammal. Men jag läser ändå, fnissar som en tonåring och känner igen smärtan att vara ung.

Ögon, ros och jämnmod

För fyra år sen slutade jag dricka.
Då skrev jag upp några saker jag skulle tänka på.

Se folk i ögonen

Jag såg alltid ned i marken eller irrade med blicken.
Nu skulle jag se folk i ögonen.
Nu skulle jag se mig själv i ögonen.

Ge komplimanger

Att gå omkring och klaga är inte kul
Varför inte säga, vad du är snäll.
Varför inte säga, att du är bra.

Sänk tempot

Att göra allt lite långsammare.
Att vägen är viktigare än målet.
Att ta det med jämnmod.

?Hur gick det då

Det gick väl sådär. Livet går vidare och och jag glömmer att se folk i ögonen när jag talar till dem. Och jag glömmer att berömma mina medmänniskor allt som oftast. Och nog stressar jag ibland och rusar åstad. Men jag är ändå nykter.

Andra saker jag skrev upp och glömde bort.

Hitta min ålder
Hitta rätt nivå
Vad vill jag
Lyssna på magkänslan
Tillåt dig bli förvirrad
Räkna tiden i halvtimmar – inte minuter

Jag tror ändå det viktigaste var, att jag
bestämde mig för att vara brutalt ärlig.

Mitt gamla X

Ibland ringer mitt X mig. Ibland ringer jag mitt X.
Känner du igen mig?
Det är nu 7 år sen hon ”kastade ut” mig.
Jag kastade inte ut dig!

Vi var ihop i tjugo år. Först tio år i ett komplicerat förhållande.
Sedan förlovade vi oss.
Sedan var vi ihop tio år till i ett komplicerat förhållande.

20120629-061944.jpg

När mitt X ringer pratar vi om hur det var och om hur det är.
Det är märkligt hur vi uppfattar verkligheten olika.
När jag ber om ursäkt och förklarar varför jag gjorde så och varför jag gjorde si, fattar hon inget.
När hon berättar om mina fel och brister, fattar jag inget.

Fortfarande så olika.

Fortfarande tycker jag om henne och ibland ringer vi varandra, för att
att se hur olika vi är.

Koloniliv

Efter att vi betalt mors räkningar
Åkte vi till hennes kolonilott

20120628-161013.jpg
Där åt vi nyupptagen färskpotatis
Och pratade om livet.

20120628-161024.jpg
Plötsligt sa mamman
Tänk om jag fått leva om en dag i livet.

20120628-161325.jpg
Vad skulle du göra då, frågade jag
Jag skulle träffa mina vänner igen

20120628-161444.jpg
Hon saknar sina vänner som gått bort
Det blir så tyst

20120628-165029.jpg
Sedan satt vi i solen och tittade på hennes odling
Hon kör den gamla skolan

20120628-161505.jpg
Efter en kopp åkte jag hem
En härlig dag

Äktenskapsplaner

När jag tittar djupt in i grannens ögon, så djup att jag nästan drunknar, kan jag samtidig känna gråten i halsen.
– Jag blev mobbad i skolan, säger hon när jag ber henne berätta om kriget.
– När du blir frisk ska vi gifta oss, säger jag.
– Bah, säger hon. Då vill jag inte ha dig.
Hon säger inte mycket om kriget. Hon pratar om livet. När jag var liten flicka, blev jag mobbad för mina stora ögon. Jag var rädd för att gå till skolan.
-Men hur var det med kriget, envisas jag. Hon pratar om pojkar som var rädda för att bli tagna till armén.

”Att ha en son i krigstid är den värsta förbannelse som kan drabba en mor.
Sedan får de säga vad de vill”.

Slavenka Draculic

Och fattigt. Min granne kommer från fattiga förhållande.
– Jag vet hur det är, säger jag. Min mamma är statarunge, min pappa jobbade som dräng och jag var skakis i skolan. Det är svårt att förstå att det var fattigt i Sverige en gång i tiden. Min granne hade det fattigt och blev mobbad i skolan.

20120627-193412.jpg
Och min granne är en ärbar kvinna.
-Jag är en fortfarande ung tjej, säger hon. Fast livet har gått hårt åt min granne, är hon full av liv.
– En dag ska vi gifta oss, säger jag.
– Ha! Det kan du glömma, säger hon.