Månad: juli 2012

27 GO’-bitar

Silvermåne över bergen är den ultimata dansbandslåten och Cool Candys är kungarna. Jag har alltid lyssnat på dansbandsmusik parallellt med rock’n’roll. Och ibland hör man inte skillnad. Vad kallar man t.ex Dansa huckle buck?

20120731-175633.jpg
Och så saxofon. Alltså, det känns i hjärteroten när grabbar öppnar spjällen. Sen är det väldigt tydliga texter som till och med jag inte kan misstolka. Om du kan lyssna på Molly utan att fälla en tår, bör du nog uppsöka läkare. Flicka i kort kort, Kyss mig ömt, Leka med elden är klassiskt dansbandsgodis. Inspelat 1970, ett klassiskt årtal för oss som gillar musik.

Stolta stad

– Mamma,mamma, negrer!
Jag var fyra år och vi skulle åka Katarinahissen. Jag gallskrek. Generande leende och jag vägrade gå in i hissen med dessa svarta herrar. Det var första gången jag var i Stockholm och jag var en fördomsfull liten man. Nu åker jag dagligen hiss med folk från världens alla hörn, men fördomarna får man alltid brottas med. Och de ska jag vårda ömt.

20120731-132157.jpg
Nån gång på 80-talet spelade jag ofta en skiva med Village People. Hade inte en tanke på att det var bögmusik. Jag såg aldrig koppling Queen och bög. Inte ens när musikvideon blev populär fattade jag vilka som var bög eller ej. Jag såg bara Frankie Go To Hollywoods musik och älskade David Bowies skivor. Jag hade andra saker att tänka på. Så djupt där inne finns det nog en liten bög i mig också och den lilla bögen ska jag vårda ömt.

20120731-131106.jpg
Idag talade jag med grannen. Hon är något så märkligt som kvinna. Denna ljuvliga, underbara och väna del av mänskligheten. Denna mystiska och obegripliga varelse, som rör om i huvudet på en sansad och lugn man. Den hemska häxa som gör livet surt för sin närhet. Denna märkliga myt om kvinnan, tänker jag fortsätta att vårda ömt.

20120731-131348.jpg
Nu är det dryg 30 år sen jag var i Stockholm och Pudas låg i sin låda. Jag har missat både Vattenfestivalen och Pride. Jag tror jag skulle gilla Stockholm. Jag vill åka till Waldemarsudde och titta på tavlor. Sedan vill jag åka Katarinahissen och brottas med mina fördomar.

Gurkburk

Idag var jag på stan och handlade. Ety min bok började ta slut, gick jag till Myrorna för att hitta nåt av intresse. Och vad fick jag se, om inte en liten smäcker staty.

20120730-142705.jpg
Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag har en viss fäbless för små smäckra statyer.
Jag kan vara väldigt tydlig om det behövs. Idag har jag varit väldigt tydlig mot min granne.
I don’t love you anymore
När jag satt på fiket och filosoferade, kände jag för att lägga in gurka. Eftersom det inte blir så mycket odlande för min gamla mor, så får jag köpa min väseråsgurka i affär.

20120730-144610.jpg
Det är ju egentligen inga konstigheter. Jag gör ättikslagen på vichyvatten.
Senapsfrö, dillkronor och några små bitar pepparrot är allt.

20120730-155721.jpg
Efter några dagar går det att trycka i några gurkor till. Sen är det bara att bida sin tid.

Annars är det mycket OS nu. Mitt största os-minne är nog München 72. Jag hade fintat mig sjuk och stannat hemma från skolan. Sängen stod framför TV pga tapetsering. Melon hade inhandlats och här skulle njutas. Då tar några as (svarta september) israeliska idrottsmän som gisslan och dödar 11. Ridå. Slut på glädjen. Annars kommer jag ihåg Dave Wottle. En skön löpare i keps, som alltid placerade sig sist, för att vinna i spurten. Lasse Virén, Ricky Bruch Ulrika Knape. Skanåker och sparven från Minsk, Olga Korbut. Och alla östtyska simmare! Men det fick jag ingen glädje av, den tragiska dag, då jag skolkade från skolan.

Jag har sorterat gamla foto från mobilen. Det blir mycket skräp. Och alla kort på grannen. Det sticker allt i hjärteroten när jag ser alla bilderna på henne. Men det är bara att sortera och lägga till handlingarna. Nu skall här tas nya foto.

I diket

En gång i min ungdom hade jag en tävlingscykel. Första turen slutade i ett dike. Min kompis hade en blå Cresent och jag en orange. Vi skulle testa de nya hojarna med etappen Skara – Lidköping – Skara. Och vad lätt det gick. Det var fullt påställ till Lidköping. Men en liten detalj hade vi bortsett ifrån. Det gick nedför och vi hade medvind . När vi vände i Lidköping, nästan oberörda och mäkta imponerade av cyklarna, påbörjades en helvetesresa tillbaka. Det var uppför mest hela tiden och vinden piskande i ansiktet. Någon km från Skara stöp jag som klubbad oxe. Jag la mig diket för att dö. Av en tillfällighet kom min far förbi. Han körde taxi och plockade upp mig och min cykel för transport hem. Sen dess har jag bara cyklat för nöjes skull.

20120729-150007.jpg
Nu för tiden tar jag mig gärna en heldag på cykeln om solen skiner och vindarna är snälla. Att packa matsäck och en termos kaffe och bara njuta av den fina naturen är en lisa för kropp och själ. Jag stannar gärna vid en sjö för att bada och fika. Lika gärna tar jag en sväng till en stad och sätter mig på torget för att studera folkvimlet. Och helst åker jag själv i min egen takt.

Så nu sitter jag förnöjt framför TV och följer OS-cyklingen och varje år följer jag Girot och Tour De France med stort intresse. Och jag vet av erfarenhet att tävlingscykling är ingen lek. Särskilt om det är uppförsbacke och motvind.

66 Borta med vinden

……folk som blivit av med sin drivfjäder kan likaväl gå sta och dö. Det finns ingen plats för dom i världen nu för tiden, och dom är lyckligare när dom är döda.
” Will på Mr O’haras begravning”.
Första delen av Borta med vinden av Margaret Mitchell är nog den största antikrigsskildring jag läst. Så fruktansvärt meningslöst krig är. Och i allt detta vandrar den odrägliga Scarlett omkring och man bara älskar henne. Andra delen är som vilken pigroman som helst.

20120729-040954.jpg
Jag har en idé om att spela in filmen igen, men nu med svarta skådespelare som vita och tvärtom. Annars är boken väl värd att läsa och filmen är lång.

2 Essayer

Montaigne ger en guidad tur i hur det är att vara människa (man). En citamaskin av Guds nåde. Känns fortfarande fräsch, trots att den kom ut i slutet på 1500-talet.

Ett dåligt beslut år sånt som aldrig kan ändras.

Predikan är en sak, predikanten en annan.

Att smaken av ont och gott till stor del beror på vilka åsikter vi har om dem.

Det är fruktan för att dö, inte längtan efter att leva, som håller den galne fast vid sin kropp.

20120728-132709.jpg

Det enkla folket är visare, ty det är blott så vist de behöver vara.

Den som har stort begär saknar mycket.

Bara den vakne kan berätta sina drömmar.

När man säger emot mig, väcker man min uppmärksamhet, inte min vrede.

Att överge sitt liv för en dröm – det är att uppskatta det till dess rätta värde.
o.s.v.

Det är en diger lunta att läsa, men väl värt mödan. Kanske den klokaste bok jag läst.

”Live”

– Måste du snöa in så på honom, sa min flickvän. Hon var svartsjuk. Jag var förälskad i en annan man.
Jag träffade på honom första gången i en gammal PV. Ur bilstereon strömmade tonerna av Tenth Avenu Freez-Out och jag blev genast förälskad. Det blev början till en kort men intensiv kärlekshistoria. Att få upptäcka Born To Run för första gången var en religiös upplevelse. Så underbart överproducerat mäktig musik som tog mig med storm. Och jag lyssnade och lyssnade och så kom då äntligen Darkness On The Edge Of Town.

20120727-175733.jpg
Bruce Springsteen passade som handen i handsken, för en förvirrad ung man. Och min tjej var svartsjuk. Sen kom The River och mitt förhållande till the Boss började knaka i fogarna. Det var en ok skiva, men det fattades något. Och en livebox som inte ville tända till. Sen kom Born In The USA och magin var borta. Förhållandet var slut, men vi är fortfarande goda vänner.
Jag såg aldrig Springsteen live. Jag hade tappat lusten till konserter och muskintresset började plana ut. Jag brydde mig inte. Och nu spelar den Allsmäktige Bruce i Sverige och jag bryr mig inte. Men vi är fortfarande vänner och Born To Run och framförallt Darkness Of The Edge… är två av mina bästa skivor. Kanske t.o.m på Tio i Top!

Min glansperiod när det gäller konserter, inträffade i slutet 70-talet. Jag såg bl.a Jethro Tull, Deep Purple, Stones och Alice Cooper. Brian Ferry var bra, kommer jag ihåg. Sen såg jag Uggla håna raggare i Lidköping. Där såg jag också min märkligaste konsert. Det var Hoola Bandoola Band och Robert Kal-Oskar Broberg som spelade i en aula. Först såldes det Mao-affischer och FNL-märken. Sen satt publiken andäktigt och lyssnade när vi, Hoola och Robban ville rocka. De var ju ett suveränt band och jag har alltid ansett Mikael Wiehe är en av våra största rock’n’roller. Men publiken. Vad gjorde de där?

På senare år har jag återigen börjat gå på konsert. Jag såg ett helt bedårande Gyllene Tider spela på mitt bad och jag såg en händig Gessle spela solo. Jag såg Winnerbeck spela i Mariestad med en magisk solnedgång i Vänern som bakgrund. Och jag såg coola Jill Johnson i Jönköping. Så när andan faller på, så ska jag nog stå där och skråla för, popmusik är kul.

Till slut mina Top3 Springsteen:
1 Candy’s Room
2 Tenth Avenue Freez-Out
3. Prove It All Night