Dag: 12 augusti, 2012

Gotland.

Idag hade jag ett samtal med en vuxen kvinna. Vi talade med varandra och vi lyssnade på varandra. Vi samtalade. Och jag kom på att det var länge sen jag samtalade. Hon lyssnade på mig och jag lyssnade på henne. Och alla har sina egna bekymmer och alla talar om dem. Och ingen lyssnar på stackars mig. Men idag blev jag påmind om hur det kan vara om man tar sig tid och lyssnar på varann. Sedan fortsatte vi samtalet via sms. Jag skickade över några bilder som jag tog på henne. Och så fortsatte samtalet via sms.
Vi talade om ensamhet. Om att leva ensam och att söka nån att älska. Vi talade om resor och vi talade om begravningar. Och vi talade om ensamhet. Vi talade som två vuxna människor och jag märkte att jag saknat det samtalet. Och alla pratar om sin bekymmer och sina egna eländiga liv. Och ingen lyssnar. Sedan fortsatte samtalet via sms.
Imorgon åker far till Gotland. För länge sedan körde han buss. På sommaren körde han turistresor till Gotland. Nu åker han själv som turist. Och så hyr han en cykel. Jag har varit på Gotland två gånger. Första gången var jag 14 år och jag var på bio och såg Mash. Och så lyssnade jag på Get Yer Ya-Ya’s Out i biblioteket. Andra gången rökte jag brass med en DJ på diskotek. Vi stod i hans bås och talade om parapsykologi. Det var fint på Gotland. Jag skulle gärna åka dit igen. Men då skulle jag hyra en cykel. Jag är glad att far åker till Gotland. Själv är jag nöjd med ett bra samtal.
Sen lyssnar jag på popmusik. Popmusik är kul.

Badplatsen är säkrad.

Det finns tabu.
Man leker inte med livbojen.
Nu är badplatsen säkrad.
Som jag längtat.
Äntligen fick jag bada.
Och fika.
Och läsa en bok.
Och bara njuta.
Jag träffade på en trevlig människa som jag inte sett på ett tag. Vi hade ett fint samtal om stort och smått. Hon var ute på promenad och jag sa att nästa gång får du också bada. Jag hade bara en kopp med mig. Ridå!
Ljung är Västergötlands blomma.
Ljung är också en påminnelse om sommarens förgänglighet.
Att det börjar sjunga på sista versen.
Men badar, det gör jag ändå.
Om man tittar riktigt noga ser man ett myggbett. Det får man också ta med sig en sån här fin sommardag.

32 Dödssynden

Scouter är en liten tjej som bor i den amerikanska södern. Hon bor i en småstad med sin pappa som är advokat. Genom hennes ögon berättar Lee Harper Dödssynden.
 
 
När en ung neger anklagas för våldtäkt, är hans chans att få rättvisa försvinnande liten.
 
 
Hennes pappa, som försvarar negern, försöker förklara vuxenvärlden för Scouter. Och där ligger styrkan i denna underbara roman. Pappans godmodighet och dotters naiva syn på tillvaron. När jag läste slutet på boken, så blöttes sista sidorna av tårar. Den var sorglig, men den visade också på hopp om framtiden. Och den ställde frågor.