Månad: augusti 2012

Dag 1

Den senaste veckan har jag bara haft två saker i huvudet.
Det ena är åländskt svartbröd.
Jag läste en blogg.
Det såg så gott ut.
I hälsokostaffären finns det maltsirap.
Sen stenmalet rågmjöl.
Och lite annat smått och gott.
Det tar ett halvt liv att baka åländskt svartbröd.

Den lösa degen ska mysa över natten.
Alltså ska den vila.
Så.
Imorgon ska vi på't igen.
Jag går inte på reklam.
Särskilt inte Dressman.
Jag är förlorad.
Då blev det maltsirap och kallingar idag.
Degen vilar och jag är förväntansfull.

Frivilligt och lyckligt

Jag har en liten sketen mangel med trävalsar.
Det är mysig att gå i mysbyxor.
Alltså är det tvättdag.
När jag var liten fanns det en stenmangel i tvättstugan.
En helvetesmaskin.
Med skräckblandad förtjusning minns jag den gamla stenmangeln.
Den står fortfarande kvar.
En dag ska jag hjälpa mamma att tvätta.
Sen.
Sen ska vi mangla!
Tvätta, boka tid, tvätta, boka tid!
Det är livet för en hemmaman.
I Nordkorea får kvinnorna bära långbyxor och barnen gå till djurparken.
Och man får äta pizza.
Får man göra det i Saudiarabien?
Det skojas mycket om Nordkorea, men jag känner bara sorg.
Idag tvättar jag.
Frivilligt och lyckligt.
Det går lättar då.

Hey Darling!

Idag var det kallt som satan.
Solen strålade men det var bitigt.
Det var långbyxor på.
Och hon talade göteborgska.
Den som uppfann cykelklämman borde fått Nobelpriset.
En gång talade jag med en lärare på högskolan.
Hon sa att jag borde jobba inom vården.
Du borde skriva en bok, sa jag.
Hon och katten hade tagit hand om en annan katt.
Eller om det var en hund.
Skriv en bok om dig och katten och katten, sa jag.
Och om ditt liv.
Du borde gå en utbildning, sa hon
Jag tycker ju om det här samhället, sa jag.
Jag vill göra en insats.
Jag rånar en diligens och kommer till dig.
Eller så sa hon lånar en bil.
I alla fall var det skolstart på högskolan.
Jag är redo, sa jag.
Ibland händer det att jag besöker stadshuset.
Då åker jag upp till takvåningen och tittar på utsikten.
Och hon sa alla k-orden.
Så står jag där som en borgmästare och ser ut över min stad.
När jag mår bra, mår Skövde bra.
Rabarberpolisen ringer till en brallis

Jag handlade lite mat.
Potatis, tekakor, och vindruvor.
Det är kö här, sa en barsk mansröst.
Men…kö till självscanningen, men tomt vid kassorna.
Min dörr står öppen för dig.
Idag var det höst även i luften.
Men jag tror på en bra höst.

 

BMI och sms

Jahapp!
Då vet jag hur sms funkar.
Jag har sms:at förut, men inte konverserat.
Och så har jag ätit pommes frites.
Som efterrätt åt jag glass.
Som efterrätt på efterrätten åt jag en stor chokladkaka.
Så nu kan man säga att jag är mätt.
Att konversera med sms var en trevlig bekantskap.
Jag tror jag är inne i en grön period.
Jag köpte nya handdukar.
Gröna.
Ljusstakar och dukar.
Och det lutar åt gardiner i grönt till hösten.
Grönt är ju ingen höstfärg precis.
Det här med sms och koversationer.
Jag är en ensamvarg.
Jag tänkte fuska och äta en melon.
Ehuru jag är proppmätt får det bero.
Måste tänka på mitt BMI.
BMI och sms.
Nu ska jag ta en tupplur i det gröna.

Platser du aldrig sett tidigare

Vem är jag?
Var kommer jag ifrån?
Vart är jag på väg?
Nu har jag bloggar i 2 månader.
Och vart bär det hän.
Tycker nog det börjar likna terapi.
En förvirrad man försöker förstå vad som gick fel.
 
Utan drivfjäder vet man ej vart åt det barkar.
Med twitter var tanken att fylla upp ett tomrum.
Ett tomrum som uppstod.
Och @eiveive fyllde tomrum med twitter.

Jag har aldrig gett #ff ety jag gillar alla mina twänner.

Min tanke var väl en logg.
Men det blev ett ältande i det förgångna.
En hel del ältande.
Och då har jag inte talat om det 30-åriga kriget.
Än.

Så.
 
Eive fick ett svar av Spåkulan:
Du kommer att bli bekant med en mycket attraktiv person som tar dig till platser du aldrig sett tidigare.Spåkulan ljuger aldrig!

Idag ska jag inte gå i kyrkan.
Jag ska gå till affären och handla pommes frites.
Eftersom vädret är trist blir det nog en fotbollsmatch på tv.
Jag helgar vilodagen.
Och så tänker jag en stund på livet.
 

Tonfisk och dans

I mitt föregående liv var jag pizzabagare.
Du kan väl laga dig nåt gott, sa mamma och gick ut och dansade.
Och jag lagade pizza.
På den tiden använde jag pizzamix.
Numera tillverkar jag min egen deg.
Och sås.
Såsen är viktig.
Nån gång på 70-talet åkte vi till Skövde och gick på pizzeria.
Det var exklusivt.
Och tonfisken var godar då.
Det var större bitar vill jag minnas.
Och jag lagade min pizza.
Jag köper nåt gott så kan du laga dig en pizza, sa mamma och gick ut och dansade.
Och på den vägen är det.
40 år senar sitter jag här med en pizza.
Lördagskväll.
Mamma har gått på sin sista dans.
Men jag lagar pizza.
Med tonfisk.
Och jag tror det är lika gott idag.
 

Under kastanjeträdet

Jag tyckte det var mycket BMI på VC.
Midjemått och bukfett.
Bukfett är den värsta boven, sa sjuksköterskan.
Dricker du mycket läsk.
Jag låg på gränsen.
96 kilo är bra. För en hockeyspelare.
Jag är inte tjock, jag är gammal.
Jag stoppar undan måttbandet och tar en fika.
Här sitter jag och gottar mig i solen.
Igen.
Ska jag aldrig bli gift.
Det pågår ett skådespel.
Möhippa och bruden verkar lycklig.
Ska jag heta Mörck eller Carlsson, frågar hon.
Ditt namn är Singoalla tänker jag.
Jag är inte tjock!
Jag är en hockeyspelare.
Åt helvete BMI.
Vi har en marknad men saknar kunder.
Annars var det en fin dag på stan.
Inget regn och när solen sken igenom var det riktigt skönt.
Och jag varken röker eller dricker.
Det är en ren vinst, sa sjuksköterska.
Om jag ska gå på teater i höst så ska jag se Stina Ekblad.
Annars får det va.
Jag ska ta med mig min fru.
Så ska vi äta teatersupe och diskutera pjäsen.
Jag har alltid gillat kastanjer
Ett mäktigt träd.
Läsk förekommer inte i mitt hus, men stundom tager jag mig en coca cola.
Och åt helvete med BMI.
 
 

75 Jag möter en diktare.

Det som slår mig mest när jag läser Moa Martinson, är att det är inte fattigdomen som är den värsta fienden.
Det är spriten. Och hur elaka människor kan vara. Men annars är det fattigt. Det var så i Sverige för inte alls så länge sen. Kan va bra att veta.
Jag möter en diktare är en påminnelse. Det gör ont att läsa. Det handlar om värdighet. Att ha anständiga kläder till skolavslutningen. Att klara vardagslivet. Och hur alkoholen hela tiden slår undan benen på henne och barnen. Och fattigdomen. I den ordningen. Och besvikelsen över att diktaren inte var en diktare. Men det handlar också om en ljusare framtid. Hur det blir bättre. Historieböcker ska skrivas av kvinnor

Rabarberpolisen gör en pudel

 
Matfestivalen är nästa vecka.
Ridå.
Så går det när man inte läser tidningarna.
Däremot läste jag om en konstutställning i Göteborg.
Tavlorna var försäkrade för miljoners miljoner kronor.
Däremot stod det inget om själva tavlorna.

Den här konstutställningen drabbade mig i cykelförrådet.
Konstnär okänd.
Gillar skarpt den svarta och orange.

Jag hittade gamla teckningar från småskolan.
Jag satte upp dem på väggen.
Var kommer jag ifrån?
Vem är jag?
Vart är jag på väg?

Jag var på väg till matfestivalen, ety den är nästa helg.
Så.
Vad gör en förvirrad man när han gått vilse.
Jo han köper en tavla.

Det kan man väl kalla dramatik.
Konstnären heter Dick och tavlan är oförsäkrad.
Jag gillar formatet.

De här små fyrkanterna kallas frimärke.

35 för den stora och 50 för den lilla.
Och här skall icke försäkras.
För jag säger som Orsa kompani, jag kan inte lova nåt bestämt.
Matfestivalen är dock nästa helg.