Månad: september 2012

Hallå Bjärsjön!

Att tänka fel är rätt.
Men ändå blir det fel.
Att våga gå sin egen väg.
En gubbe på mammas koloni är ett geni.
Han ville ha den fina sidan inåt.
På staketet.
Nog ser det tokigt ut, men jag blir glad.
Och förvirrad.
I morgon är det oktober.
Och då ska man äta sill och potatis.
I dagarn två har jag ej varit utanför dörren.
Priset på den usla sommaren kommer att bli högt.
Jag känner det.
Batterina är inte laddade.
Saker jag inte gjort.
Jag har inte cyklat till:
Mariestad, Falköping eller Tidaholm.
Ej heller till Hornborgasjön.
Och jag har inte badat i Bjärsjön.
Det känns som jag ugglat på fiket Varnhem.
Snart börjar skidsäsongen och det gäller att tänka fel.
Jag är gammal och trött.
Och snart har jag kastat bort mig själv.
Efter oktober kommer november och det blir inte rätt hur fel man än tänker.
Och jag ska ta mig i kragen.
Ety denna knarrige gubbe behöver röra på sig.
 

opsis kalopsis

du ska älska din nästa såsom dig själv

Varje söndag gick han till kiosken och köpte en limpa cigaretter.
Och vi barn ropade åsna efter honom.
Hans bror hette Mats och kallades masken.
Det var inte hälsosamt att sticka ut som barn om man inte var snygg eller stark.
Jag tänker på åsna då och då.
Har jag lärt mig något.
Egentligen inte.
Rädsla och förakt för det annorlunda sitter djup rotat.
Om jag inte lägger manken till står jag där, precis som när jag var liten, och ropar åsna till min medmänniska.
Men jag får anstränga mig.
Och så tänker på åsna, när han gick från kiosken med en limpa cigaretter under armen och hånades.
Det smärtar.
När Mido blev utbytt i det Afrikanska mästerskapen, kallade han tränaren för åsna.
Det tycker jag var gulligt.
Fast det kanske det inte var på egyptiska.
Idag skall jag inte kalla någon åsna.
Jag lovar och svär.
Fast det var nära när grannen önskade mig lycka till i framtiden.
Jag teg och tänkte att hon är galen.
Idag ska jag äta kalops med kokt potatis och rödbetor.
Och tänka med kärlek på mina medmänniskor.
Det går om man lägger manken till.
 

Far away eyes

Enär du känner dig trött och tom.
So if you’re down on you’re luck, I know you all sympathize
Då åker du till Göteborg och tittar på tavlor.
Där finns ett museum som ger dig hopp om livet.
Där hänger de allra vackraste tavlor du vill se.
Och de vackraste tavlorna har Vera Nilsson målat.
Jag längtar dit och snart är jag på väg.
Vera Nilsson och Siri Derkert är mina flickor.
Och imorgon är det söndag.
Jag såg att det har gått ett halvår.
Sen jag skaffade min padda.
Nu planerar jag för min andra baby.
Find a girl with far away eyes.
Jag skiter i tv och skaffar bredband.
Sen är det jag, paddan och min laptop.
I ett öde rum, i en evig tid.
Jag, molnet och några krukväxter.
Men tills dess.
Ska jag åka och hälsa på mina flickor.
I Göteborg.
 

Grön curry

Ett par grannar flyttar och jag ville fråga vart!
Men jag hade munvatten i mitt näbb.
En gång i månaden vill jag äta kyckling.
Jag styckar och lägger den i kokosmjölk, blandat med en påse kryddmix(grön curry).
Den äter jag i dagarna två.
Sedan vill jag inte se kyckling på en månad.
En annan granne ville ta avsked.
På måndag reser jag, sa hon.
Det första hon sa när jag träffade henne för två år sen var:
– Jag ska snart flytta.
Det har blivit många avsked.
En timma i ugnen med ris.
När är det min tur att flytta?
De säger att det är fint i Dalsland.
Jag kastade lite bråte idag.
Och grönsaker är viktigt.
Idag är jag en dag äldre.
Tid och rum.
Tiden är nu och rummet är här.
Alltid här och nu.
Och idag ska jag äta kyckling i mitt enkla tjäll.
 

Synd

Jag är en eländig syndare.
Och som barn saknade jag smeknamn.
Tut-Erik, Lille-Sven och Knort.
Jag var en blyg viol och så var jag stor som liten.
En gång var jag i slagsmål.
Utanför Tidan finns det en skulpturpark.
Där kan man ta på konsten.
Det gillar jag.
Att fysiskt kliva in i konsten och begrunda sina synder.
Tidan är kultur.
Konst, café och antikvariat.
Och bad.
Det finns en 12,5meters bassäng.
För ett simborgarmärke krävs att du simmar 16 längder.
Den vackraste av alla konster är dansen.
I Tidan finns Olstorp festplats.
En dag skall jag lära mig den ädla konsten att dansa.
Så skall jag åka till Tidan och söka lyckan.
Jag är en eländig syndare.

Stinsen i bro

t.o.r
Skara.
Min högst önskan är att bli stins.
Jag vill äga stationen.
Om jag bara.
Jag undrar hur mitt liv gestaltat sig om jag fått klarera tåg?
Det gick bra i Skara.
Vi fann nyckeln.
Och förlorade en.
Det felades en cykelnyckel.
Men man får ej haka upp sig på detaljer.

Jag hade en skolkamrat vars pappa var stins.
Trevlig helg!
 

 

Podager

Skövde är en helig stad.
Och Helena är dess helgon.
En källa uppstod när kvarlevorna av henne hembures.
Hit vallfärdar jag varje år.
Heliga källor och bad är mitt öde.
St Elins källa ligger 3 min från centrum.
En av de märkligaste platserna i Skövde är djurkyrkogården.
Den gör mig helt förvirrad.
Att strosa där är en smått absurd upplevelse.
Och det gör jag ibland.
Det är sånt jag funderar på när det molar i stortån.
Stenläggarn sa att det var gikt.
Farhågan vidimerades sedermera på Twitter.
Jag börjar bli gammal och skröplig.
Och imorgon skall jag åka till Skara.
Jag har ett skåp att öppna.