Dag: 8 oktober, 2012

Blodpudding och lever

Jag minns ingenting.
Det är mest känslor och smaker.
Detta är mitt barndomsland.
Mina första 5 år.
Och jag minns källarbusen.
Alla kristna var tråkiga.
Och vi gick i söndagsskola.
Det var för den tecknade filmen och en stackars godispåse.
När filmen och terminen var slut.
De vackraste mål görs alltid under lek.
Sen blir det på allvar.
Känslan och dofter.

Skolan var viktig.
Jag minns lukten av blodpudding och lever.
Och vi var små och ynkliga.
Jag går och strosar och underliga känslor.
Dofter jag inte kommer ihåg.
Och jag minns inga detaljer.
Jag famlar och jag svamlar.
Lika vilsen som alltid.
Dessa djupa känslor.
Vad var det som hände.


Och jag är på jakt efter brytpunkten.
Men ändå.
De vackraste målen görs alltid under lek.
 

Glömska

Det vet jag inte så här plötslig.
Sköterskan frågade mamma vilken dag det var.
Och hon kallade det glömsksa.
Så vi pratade om tillvaron.
Mamma, brorsan och jag.
Och så sköterskan som pratade om glömska.
Prata, prata och prata.
Och jag själv trodde vi levde i nådens år 2014.
Men det sa jag inte till sköterskan.
Det sa jag till pappa.
Jag har bott i min lägenhet i 34 år, sa jag.
Då tittade han konstigt på mig.
Han sa, ta en våffla till.
Våfflor och kokekaffe.
Att räkna fel på ett par år gör inte ett jota.
Så länge man inte är senil.
Så lever vi våra liv.
Och jag tror jag går in i min bubbla.
Jag har frågor att ställa.
Och än är jag inte vän med min dator.
Vi har saker att prat om.