ps.

Tack för att ni tittade in!
Rabarberpolisen.

ds.

Annons

Happy N Y!

 

……och god fortsättning.

 

Skickat via Blogsy

100 bagare – made in china

Jag hittade en skjorta när jag väntade på bussen
En slim fit och vitare än snö.

Slim fit, Mr. Rabarberpolisen!
Vågar man hoppas på det?
Jag hjälpte grannen boka tvättstuga.
Hon hade lagat mat i tre dagar.
Mina grannar kan fira nyår.
Jag firar jul.
Och fikar.

Jag fikar och firar jul. 
Så  jag köper mig en ny skjorta.
Ty priset var överkomligt och bussen kan vänta.
Slim fit och ett gott slut är vad rabarberpolisen önskar.
Och en stilla fika.

2012 väntande

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

600 people reached the top of Mt. Everest in 2012. This blog got about 9 800 views in 2012. If every person who reached the top of Mt. Everest viewed this blog, it would have taken 16 years to get that many views.

Click here to see the complete report.

Askungeponken bidar sin tid

Pst.

I morgon är det nyårsafton.

Vad är väl en bal på slottet.

Och året var 1978.

Då jag var ute senast.

En nyårsafton.

Det är vad jag minns.

Annars trivs jag bra på en sjavig krog.

Inte tu tal om det.

Men det var länge sen rabarberpolisen huserade på lokal.

Nu mera blir det på sin höjd en dagens.

Pst!

I morgon är det nyårsafton.

Men det rör mig föga.

Jag är en vardagsmänniska.

En enkel man med enkla vanor.

På mitt visitkort skriver jag husmanskost.

Jag är gammal och trött.

Och vilar middag 4 timmar och 17 minuter.

Jag bidar min tid.

 

Skickat via Blogsy

Politiskt autocorrect

Lady och Lufsen är en hyllning till kärnfamiljen.
En vacker utopi som vi trodde på.
Jag har Walt Disney´s i blodet.
Precis som jag har min förvirrade självbild.

Jag konfigurerar.
Och autocorrectar mig.
Jag sansar mig.
Och jag ser Walt Disney´s som ett frontalangrepp på socialismen.
Det är så jag ser på barnkultur.
Jag noterar hur väl gamla Lady & Lufsen står sig i dag.
Jag är gammal nu.
Och politiskt autocorrect.
Jag är en ömsint cyniker.
Jag tror jag ska duscha nu och tvätta bort luddet i naveln.

Herr och fru rabarberpolis!

Så här på sluttampen kan man fundera.

Det blev cyberspace i år.

Jag har komplex.

Jag kommer till korta i teknikens underbara värld.

Så jag gick från en liten Sony experia till ipad och sedermera en laptop på nolltid.

Det är vad jag är stolt över.

Annars blev det inte mycket gjort.

Men mitt djupdyk utan fallskärm.

I datadjungeln.

Bra jobbat, rabarberpolisen!

Men jag kan ej spela cd och dvd.

Ej heller använd webbkamera.

Med det tar jag med ro.

Är det nåt jag lärt mig.

Man blir aldrig fullärd.

Jag har hittat tillbaka till min sunkiga 70-talsmusik.

Jag lyssnar till Ohio Players och John Holm.

Och Buffy Saint Marie.

Nu vänder vi blad.

Ser framåt.

Mot 80-talet.

Så vad ser jag då i spåkulan.

Jag gifter mig till pingst.

Annars händer väl inget särskilt.

Kanske jag lär mig spela dvd och cd på min laptop.

Så ska jag åka till Peru och meditera.

Och se på volleyboll.

Sen ska jag bada varje dag.

I juni, juli & augusti.

Skickat via Blogsy

You can go to hell

FREDAG 29/12 1978
Det var en dag i kylans tecken. Enligt väderleksprognosen har en köldknäpp slagit till i hela Sverige och just nu är det ett mycket kallt land att leva i. Sexton minusgrader på termometern resulterade i att jag hållde mig inomhus. Hela förmiddagen övervägde jag att gå till försäkringskassan, men det gick i stöpet och det innebär att pengarna inte kommer att räcka över helgen. Under eftermiddagen började jag dricka lite vin i brist på annan sysselsättning och givetvis skulle det inte stoppa med lite vin utan linan skulle löpas ut. När jag druckit upp den första vinaren ringde L och att  jag skulle följa med på handboll. Givetvis accepterade jag och med en vinar i påsen åkte vi ner till idrottshallen. Jag drack ganska måttligt och det ville inte tända till riktigt. B och L delade på en kvarting och särskilt B började komma i stöten. O dök upp och jag gick med han ut i bilen och drack vin, diskuterade livet. Handbollen tog givetvis slut och vi skulle givetvis dra iväg till ett ställe, men först puben. En mycket kort visit på puben och sedan vidare till K där jag blev bjuden på grogg. trots två flaskor vin, en öl plus groggen var jag inte särskilt berusad. Det bestämdes att Kråks var ett lämpligt ställe att tillbringa kvällen på och jag hakade givetvis på. Efter många om och men beställde jag en räkcocktail och öl. Jag led och var inte alls i form för att dansa och jag satt långa stunder själv vid vårat bord. Efter det sedvanliga trasslet med notan lämnade jag och S stället och tog en taxi till korvkiosken. Han hade givetvis inte gått lottlös från Kråks utan hade både bestick och askfat innanför skjortan. Vi skildes vid korvkiosken och jag vandrade hemåt i kylan, varken trött eller full. När jag såg att det lyste hos R gick jag upp dit en stund och vi snackade återigen om livet, men nu på en mycket nykter och klar nivå. Utbytte nojor och gav råd. Han var också mycket illa berörd av Pinocchios situation och efter han berättat förstod jag hans upprördhet. När klockan var halv två gick jag hem och la mig. somnade direkt.

 

Det viktigaste är att va frisk, säger en gubbe på radio.
Bara man får vara frisk, säger far.
Bara det slutar regna, säger jag.
Jag slutar nu.
Det blev inte bättre.
Det trettioåriga kriget blev en kamp.
Jag vek ner mig.
Alice sjunger You can go to Hell.
Yes, baby!
Idag är jag stark och svag.
Jag satt och tummade på Blondes have more fun och undrade vad fan.
Jag slutar här och går bakåt.
Nu är alltid bäst.
Nu regnar det men va fan.

Rabarberpolisen & kostcirkeln

Hey falukorv.
Och pasta.
Hey då sill och skinka.

Vad gott det ska bli med grönt.
Yin Yang.
Kostcirkeln är min ledstjärna.
Blandad kompott.

Så lagoma korvar är bäst.
Lite grönsaker.
Och en promenad till caféet.
I dag kokar jag ris.
Och tittar på hockey.
Men det ser ju ganska bra ut!

Ljudlös och klämkäck

TORSDAG 28/12 1978
På förmiddagen var jag och hämtade A. En ganska lång promenad men med tanke på nöjet att få leka med henne var det inget. Jag blir själv som ett barn och har minst lika kul som A när vi kryper omkring. Man kommer in i en annan värld och glömmer allt annat, men när sedan J ringde och undrade om jag kunde komma bort en sväng så vaknade jag upp.Han verkade mycket deprimerad och skulle köpa vin. Jag lovade inget bestämt men efter middag åkte jag bort en sväng. trots att klockan bara var ett hade han redan druckit en flaska och givetvis började jag dricka. Stämningen var ganska bedrövad och jag var nära att halka ner i samma bedrövande stämning som han befann sig i. När sedan K kom blev jag ganska nojad och som tur var hade jag konsumerat en halv vinare och även resten åkte ner. När sedan vinet var slut  så blev det givetvis tal om mera vin och jag åkte upp till bolaget. När jag kom tillbaka var stämningen om möjligt ännu mer hopplös och jag vet inte riktigt vad som hänt. I alla fall låg J och K i sängen och diskuterade mycket ljudlöst. Jag drack ett glas vin innan jag fann för gott att lämna lägenheten. Den deprimerade stämningen blev för mycket för mig och risken att den skulle smitta av sig på mig var alldeles för stor. Jag vill inte fly in i en depression, det löser inga bekymmer utan det är snarare ett bekvämt sätt att komma ifrån verkligheten. Intala sig själv att allt är värdelöst och meningslöst. se allt i svart istället för att gripa tag i problemen och försöka arbeta sig fram till en lösning. Jag själv är nog inte så vidare positiv, men jag tror det inte visar sig så klart längre. Mina ambitioner har sänkts och från det utgångsläget blir inte allt så negativt längre. Men det är klart att när jag är för mig själv tänker jag inte så ljusa tankar, men jag har inte så stor lust att dela med mig av de svarta tankarna. De kan lätt smitta, eller också kan det tas som man vill ha medlidande och det vill jag verkligen inte. Mina problem är mina och jag vill inte dra ner stämningen för andra. Ibland skiner det förstås igenom och särskilt i samband med sprit och det oroar mig. Nåväl, den här dagen drack jag inte mer  vin och det var en stor framgång. Kanske det berodde på att A fortfarande var kvar när jag kom hem, kanske det berodde på den glädje hon visade när jag öppnade dörren. Morsan berättade att hon vid ett flertal tillfällen frågat efter mig och tittat i mitt rum. Jag började genast leka med henne och hon ville göra tusen saker på samma gång. Den glädjen som jag känner när jag kommer så nära ett litet barn är obeskrivlig. Jag tror jag skulle kunna hålla på i flera dagar och leka med henne. Under kvällens lopp blev det givetvis tv-tittande och när det sedan blev dags att lägga sig somnade jag ganska fort.

Koncentrerad och reducerad.
Jag vill!
Mellandagsrea.
Fynda på klämdag.
Caféliv.
Jag vil va klämkäck. 
På sluttampen.
Av det bäst året av mitt liv.