Vi var som vinthundar på isen

Tis 19/12-78

Det blev Inget lugnande så framtiden ser ganska oviss ut. De ska höra av sig efter den 6:e och jag är fruktansvärt besviken. Löser det hela med att köpa vin och dricka mig full; en primitiv lösning på mina problem men jag vet inte bättre. Hamnade som vanligt på puben och fortsatte till K för kortspel. Vi drack hemmagjort vin, höll på till 3 och jag spydde på hemvägen. Framtiden ser ganska oviss ut och jag börjar tappa kontrollen. Jag mår inte bra och vad som kommer att ske vet endast Gud.

Jag har aldrig i hela mitt eländiga liv sett så lite sport som nu.
Och jag bryr mig icke.
Filmkanalerna saknar jag ej.
Och inte sporten heller.
Sporten har blivit för bra.
Den har inte råd att misslyckas.
En gång i veckan tittar jag på den mäktiga Ibra.
Det räcker för mig.

Men det är klart; bjuds det på bandy är jag inte nödbedd.
Gult och svart var färgen.
Axvall IF var namnet.
Och jag var en gudabenådad skridskoåkare.
Det var vi alla.
Ty vi var uppväxta på is.

 

Annons

Rabarberpolisen går catwalken

Hey!
Det börjar likna en modeblogg.
Rabarberpolisen har spontanchoppat igen.

Tänk vilken glädje att få möta våren i ett par bruna byxor. 
Och inte ska man väl behöv frysa om fossingarna?

Så
Med nya tofflor och ett par bruna byxor tar vi steget in i nuet.
Vi tar en fika med vår samtid.
Rabarberpolisen, en man med stil!
I´m just saying.

Byxor från KAPPAHL  100:-
Tofflor från SKOPUNKTEN  129:-

Hög av jämnmod, berusad av melankoli

Mån 18/12-78

Jag pusslar mig igenom dagen; mellan nio och nitton lägger jag pussel med korta avbrott för matintag och ett telefonsamtal. Conny ringde för att beklaga sig och jag fick samvetskval för att jag aldrig ringer tillbaka. Efter en tirad om livets alla gräsligheter så lovade jag att ringa nästa gång. Jag sover oroligt och drömmer onda drömmar

 

Då är de månadsskifte och dags att betygsätta den svenska politiken
Den får en 3:a.
Näthandeln med LSD ökar lavinartat.
Jag fastnade i en tripp 13-09-2008.
Och där är jag.
Hög av jämnmod.
Berusad av melankoli.
Påtänd och itänd av en fika.

Att kurera sin ångest med Inferno och Ekelöf får väl ändå ses som ett genidrag.
Men rabarberpolisen är en överlevare och hans största tillgång är.

Snart grönskar det.
Då ska jag ta en sväng i labyrinten.
Denna djävulsk irrgång i hjärtat av Södra Ryd.
Hur kunde du, herr Reutersvärd.
Tills dess en fix på ICA maxi.

 

Överjaget knorrar

Sön 17/12-78

Var ute en sväng med R och O. Åkturen var menat som en natursession, men vi var bara utanför bilen en enda gång; vi fikade vid Kulhult. Det var en vacker vinterdag med snötäckta granar och strålande sol. Efter en snabbfika fortsatte vi till Kinnekulle och O körde som en biltjuv. Jag hade svårt att koppla av men det var ett sagolikt landskap som susade förbi. På kvällen gjorde sig ångesten påmind så jag vakande på natten flera gånger; genomvåt av svett och med obehagliga drömmar på näthinnan.

Nej.
Jag gillar tavlan men mitt överjag säger nej.
کوئی
Det fläskar på.
Imorgon blir det storm.
Och jag har en tanke som börjat gro.
Att livet är en transportsträcka.
En lång fika i väntan på Gud.
Och tills dess putsar vi skor och tittar på TV.
Och idag skall jag se på……hahahaha!

Hey Monika Hey Hey Monika….. å Lina

Lör 16/12-78

Vaknade vid 11-tiden och konstaterade en lindrig baksmälla. Tog kaffe och macka; tänkte lägga mig igen när R och O ringde för att få med mig till Skövde. De skulle lämna in en skrotbil och kolla i stan. Jag åkte med , fick bilångest och kämpade med restaurangbesöket på Ellos men i stort sett gick det bra. Det är egentligen en tidsfråga innan jag rasar ihop. På tisdag får det bli ett avgörande; antingen medicin eller jag bryter med psyk. Såg på Tipsextra och Macahan, sov oroligt men det är synd att klaga.

Jag var ute och luftade skorna.
De höll.
En bra semla ska va färsk och gratis sa Churchill.
Tror jag.
Idag blev jag bjuden på semla.
0ch jag fick grädde i mustaschen.
Jag idkar caféliv.

Hey Monika hey hey Monika.
Och Lina.
På måndag ses vi på mitt bibliotek.
Det blir 17 kulturtanter och så jag.
Jag ska fråga vad rabarberpolisen heter på finska.
Och så ska jag vattenkamma mig, raka av mustaschen och ta på mig ett par nyputsade skor, ty det är kutym.

Should I stay or should I go

Fre 15/12

På förmiddagen hämtade jag julgran på stan. Vid tre-fyratiden fick jag ett våldsamt vinsug; rusade till systemet och trots att jag skakade som ett asplöv klarade jag av bolagskön. Drack vin och lyssnade på skivor; gick upp till R och när vinet var slut fortsatte vi till puben. Drack öl och kastade pil under kontrollerade former. Var inställd på Fokus men det var bara P som gick med in. Rouletten var tyvärr stängd så jag flöt omkring bland skinnpajar och Lee-jackor; oberörd av alla raggare som gapade och slogs. Pratade med C och dansade med P. Efter en stund fick jag fick nog och gick hem utan något större väsen.

Rabarberpolisen saknar lyster i pälsen.
Hans länd är narig och lädret känns trist och torrt.
Ty han är blek om nosen och tarvar en omgång brun skoputs.
Jag sitter och tittar på snön som inte finns längre.
Jag ser på en avstängd TV och förfasar mig över tillståndet.

Och jag undra vilken färg det blir i år.
Jag lurar lila; ty det är alla penséers ursprung.
Men först ska det snöa, blaska och töa.
491 gånger skall det snöa och töa innan våren uppenbarar sitt vackra plyte.
Tills dess idkar rabarberpolisen caféliv.

Veckans fyra dagar

Tor 14/12-7

En tämligen händelsefattig dag. Först försäkringskassan; Det snöade, blåste och var ruggigt men frisk luft skadar väl aldrig. Sedan till biblioteket och där jag lånade Inferno av Strindberg och två Ekelöf. Efter middag gick jag till mormor med en påse kött. Hon och gamla-mormor åt middag och drack glögg som Malkolmsson hade gett dem. De ville bjuda på ett glas men jag tackade nej pga. skakis. De trugade men jag ville inte trigga igång en fylla. Jag ursäktade mig med att jag hade mycket att göra, vilket var en lögn. Väl hemma igen gav jag mig i kast med böckerna men det gav mig ingen ro; pusslade men med samma resultat. Lyssnade på radio, där Sverige tappade en 2-0-ledning mot tjeckerna och förlorade med 2-4. Dock verkar kronorna vara på gång med tufft och aggressivt spel, så det ser bra ut. Såg Sportspegeln där Stenmark utklassade världseliten i parallell-slalom och visade vem som är bäst. Somnade och drömde oroligt.

På västfronten, intet nytt.
Och på TV är det parallell-slalom.
Jorden har slutat snurra.
70-talet ringde och vill lämna tillbaka sin ångest.
Men rabarberpolisen spelar cool cop.
Idag har jag putsat alla mina skor.

Och de glänser och skiner så en får ont i öga.
Fyra skor, fyra årstider och fyra dagar.
Jag får ta mig i hampan.
I morgon får jag ta mig i hampan.
Det tål att tänkas på.

 

Rabarberpolisen krattar manegen

Ons 13/12

Idag var det alltså luciadagen men ingen Lucia syntes till. Jag har mig själv att skylla, för om jag stigit upp lite tidigare kunde jag fått en Lucia serverad i TV-apparaten. Nu skippade jag emellertid Lucian och väntade istället på en stjärngosse, nämligen Ingemar Stenmark som skulle göra sitt första åk halv tio. Men till min stora förvåning gjorde Stenis en grov miss i sitt åk och hamnade först på 28:e plats i den chansartade tävlingen, men med ett suveränt andra-åk avancerade han med den bästa tiden till 13:e plats. Även för mig skulle det bli en misslyckad dag där jag kände mig mer plågad än på länge. Jag frågade mig själv vad allt ska tjäna till när det är så in i helvete jobbigt. Hur ska jag komma ur det passiva mönster min tillvaro rör sig i. – Du måste vara dig själv och aktivera dig med vettiga saker, säger Claes, men hur i helvete ska jag kunna det när det går åt helvete varje gång jag umgås med folk. Hur ska jag någonsin bryta mig ur denna cirkel när jag blir helt förstörd av samvaron med andra personer. Helt klart är att jag måste få något lugnande medel för annars kommer jag att helt gå ner mig i min isolering. All de samtal jag har på psyk blir egentligen helt meningslösa när det ändå inte fungerar i praktiken. När sedan en landskamp i hockey ( Sve – Tje 3-6 ) inte kan få mig att komma ifrån alla jobbiga tankar är det verkligen kris. Och kris är det just vad det är nu, det tillfälliga uppsving jag hade efter utskrivningen från psyk är nu som bortblåst och på sätt och vis är det ganska hopplöst när man ser hur det utvecklat sig. Jag befinner mig i samma tillstånd som före inläggningen och det verkar inte finnas någon vettig lösning på problemen. Det enda jag kan tänka mig nu är lugnande medel och nästa tisdag tänker jag ställa ett ultimatum till de på psyk där jag vägrar fortsätta behandlingen utan mediciner.

Ni kan komma nu, pojkar.
Det är spelklart.
Rabarberpolisen har säkrat arenan.
Det är inspekterat och konstaterat.

Sommartider Hey Hey Sommartider!
Ni får ta med scen själva; typ lastbilsflak.
Och en termos med kaffe och smörgås, ty det saknas servering.

Ett hjärta, en själ av rhythm´n blues.
Som vill ha puls.
Hon vill ha puls.

En stackars väluppfostrad sate

Tis 12/12-78

Så var det dags för psyk igen och jag var där exakt kl. elva. Jag sammanfattade läget för Claes och vi kom in på droger. Han sa att jag pratade som en gammal alkoholist; men jag varken drog ifrån eller la till utan var väldigt uppriktig. Pizzan smakade ej, så jag lämnade t.o.m. en bit. Köpte vin och öl som vi lånat igår. Åkte bort till Karin för att avsluta bandinspelningen, men kvaliteten var för dålig. Jag tackade nej till kaffe för jag inte vågade, tittade på TV resten av kvällen och det kändes inget vidare.

40 % av egyptierna lever under fattiggränsen. 
Och en del lever gott på välgörenhet.
Den moderne bettlaren är uppkopplad på nätet.
Jag är en fattig sate enligt gängse normer.
Jag är fattig på ångest.
Ett par rejäla kängor och en varm jacka.
Och en halsduk eller två.
Det räcker för mig.

Snart kan vi fika utomhus.
Och på TV talar de hedersmord.
De talar om föräldrar som dödar sin barn.
Och jag känner mig kränkt.
Jag tvättar nu.
Och sköter mitt.
Jag stänger av min TV.

Jag är en fattig sate som lever i slummen.
En ynklig en som går omkring bland löss och lump.
Fattig men väluppfostrad.
Släng skräpet i papperskorgen, var mammas motto.
Så.
Nu tycker jag att vi gemensamt sjunger “We shall overcame”.

Och hon lurade på mig skokräm och sulor….

Mån 11/12-78

På förmiddagen var det bestämt att jag ska gå till Karin för att hjälpa henne med några bandinspelningar. Det var nåt med hastigheten. Hos Karin var det sig likt fast mindre än jag mindes. Det var säkert tio år sedan sist men modellplanen i hallen hängde kvar. Hon berättade hur ledsen hon var när vi flyttade. Hon hade åkt till Göteborg för hon stod inte ut att vara hemma. Hon hade gråtit många tårar och vi talade om gamla tider; när brorsan och jag kom ner och tittade på TV, hur ledsen hon blev när vi köpte egen TV. Hon talade med stor kärlek om sin far som hon lekt "sista slaget" varje dag då han gick till jobbet. När det blev dags för kaffe fick jag panikångest och kunde knappt hålla i kaffekoppen. Jag fick ta båda händerna till hjälp och det var på vippen att jag berättade hur illa ställt det var med mig. Vi spelade igenom hennes band och hittade vad vi sökt. Karin, och jag som skulle börja skolan, språkade med varandra. Karin påstod att jag saknade framtänder och när jag hörde min röst var det inget tvivel om den saken. Karin berättade om sin barndom och jag drog två Bellman-historier samt talade om Furuvik och ett tåg som spårade ur. Vi skrattade så tårarna rann. Klockan blev ett och vi kom överens att fortsätta imorgon. Jag hade blandade känslor; glad att träffa Karin, ledsen över min panikångest. Jag kan snart inte vara bland folk. Ångesten tar bort all glädje. Jag tog ett lugnande bad, varvade ner med en bok och sov en halvtimma. Drack kaffe, tittade på TV och var förvirrad. Halv sju kom J och vi fortsatte till R och lånade vin. Spelade Tre-bello och drack en flaska vin, fortsatte till puben, drack öl och kastade pil. Det flöt på bra och O skjutsade oss till R för att låna mer öl. Hemma hos J, där han låg i sin säng och var deprimerad, satt O och jag  och pratade om livet och jag berättade om mina nojor. Åkte taxi hem

 

Persedelvård är underskattat.