Dag: 21 oktober, 2013

Min pelargon och jag

Jag är vid gott mod.
Alla värden var till belåtenhet.
Om man bortser från midjemåttet.
Sjuksköterskan tog det med ro.
Utan fika dör jag.

2013-10-21 18.43.01

Min pelargon och jag ger inte upp för lite höst.
Vi blommor varje dag året om.
Och så doftar vi gott också.
Min pelargon och jag.

Censur är ett gissel.
Norge är den sista kommuniststaten.
Jag väljer frivilligt bort Skavland.
Om inte Veronica di Maggio är med.
Annars är det Bron och Veckans brott som gäller.
Resten kan kvitta.
Idag såg jag Skenbart.
Gustaf Hammarsten är bedårande.
Tänk om filmen tonats ner några snäpp.
Dämpats en aning.
En lugn dag börjar ebba ut.
Jag raderad 4000 foto på ipad.
Go´kväll!

Grundton blått med inslag av brunt och orange

Kokade lite makaroner på morgonkulan.
Ska använda dem vid ett senare tillfälle.
Förslagsvis middag.
Sitter med balkongdörren öppen.
Nån enorm lastbil försöker överrösta Vineger Joe.
En kvart innan ska jag vara på Vårdcentralen.

Vad har det blivit av rabarberpolisen.
Tur att det inte frågar om ångor från akrylfärg.
Vineger Joe var ingen musik för en gammal rocker.
Tio i Top 1961 – 1974 låter bättre.
Om jag spelar i tidsordning kanske jag kan lokalisera brytpunkten.
1974 var jag 17 år.
Jag hade ännu inte börjat röka.
Den 1:a nov sa jag upp mig på jobbet.
Vid en maskin och fick syn på personalchefen.
Jag sa upp mig på stället.
Utan minsta förklaring.
1 år är det längsta jag jobbat på samma plats.
Är du nu här igen, skrockade arbetsförmedlaren.
Undrar om det finns några skrockande arbetsförmedlare i dagens Sverige?
Sedemera satt vi och rökte, talade om livet, hälsan och kärleken.
Är du nu här igen suckade han och bommade en cigg.

 

Nånstans där anar jag en brytpunkt.
I mitten av det glada 70-talet.
Min 4:e och sista tavla skall heta brytpunkten.
Längtan.
Brytpunkten.
Längtan efter nåt annat.
Grundtonen är blått med inslag av orange och brunt.
God morgon!