Hörde på Sommar med Gunilla Röör innan jag somnade.
Hon talade om skådespeleriets innersta väsen.
Utan att nämna Ingemar.
Gunilla vet hur man berättar en bra historia.
Det är väl lika bra att försöka sammanfatta.

Sanna fick en häst av sin pappa men var inte lycklig.
Sen blev hon feminist.
Nina Hemmingson hänvisad till FN:s barnkonvention, för att hävda rätten för sin son att teckna genomskinliga monster i skolan.
Mona glömde aldrig att Bergman tyckte hon var tjock.

Sen hörde jag en halvtimme på Olle Jönsson.
Det handlade mest om ålder och krämpor.
För att knyta ihop säcken; det räcker att ni lyssnar på Röör.
Nu kan vi lägga Sommar till handlingarn och vända blad.
Dags att fundera över årets pepparkakshuscompetition.

Har lite lösa planer som jag går och stöttar och blöttar.
För att vinna handlar det om att göra våld på sina konstnärliga ambitioner.
Priset för att blidka en korrupt jury är att förnedra sig själv och kräla i stoftet.
Vad gör man inte för att få smaka på triumfens sötma.
Årets kraftmätning går i vanärans tecken.

I bakgrunden skymtar en gammal bro med fyra tinnar.
Resten får ni luska ut själva.
Funderar även på en gammal sunkig skola i Vänersborg.
I år är jag redo att gå hela vägen.
Just sayin´.
God morgon!