Jag tillbringar de sista timmarna av nådens år 2017 med Vietnam.
Det var ett smutsigt krig med enbart förlorare.
Jag var 11 när poliskommissarien satte en kula i tinningen på fången.
Vietnamkriget har präglat hela min livsfilosofi.
Nästa år fyller jag 61 om Gud vill och byxorna håller.
Jag blir knappast klokare med åren, men känner mig lugnare.
Klokhet är ett lustigt ord som täcker ingenting.
Aldrig mera krig.
Det har varit ett år på gott och ont.
Nya platser har besökts och nya människor har möts.
Jag är lyckligt lottad.
Krämpor och mänskligt lidande har också satt sin prägel på året.
Nu äter vi en trerätters och vänder blad.
2018 kommer att bli ett toppenår.
Det största hotet är oss själva.
Rösta inte bort demokratin.
Gott Nytt År!