Och en häxa sa bla bla bla…

Och asfalten tittar fram och snön är skitig.
Johannes döparen ställer frågan men jag vet inte jag.
Mitt namn är rabarberpolisen och jag har gått med i kyrkan och gått ur.
Och gått in igen.
Ty rabarberpolisen går dit näsan pekar.

bild 4

Och jag vill fan inte veta heller.
De talar om vad som är rätt och fel.
Jag vet inte bäst själv.
Men jag tänker inte lyssna.
Mina öron är förseglade.
Jag hör bara vacker musik.

bild 2bild 1

Så i morse talade jag med en häxa.
Hon sa bla bla bla bla…du tänker väl inte dricka.
Jag sa att du har fortfarande inte fattat ett dyft.

Så mitt julbudskap är glasklart.
Gå dit näsan pekar.

Om du stänger din öron och lyssnar riktigt noga, så kan du höra ljuv musik.
 

Annonser

Jag är vitare än snö

Det droppar och ploppar mot rutan.
Ska jag diska innan jag vilar middag.
Ska jag se nån fotbollsmatch med ett öga.
Svåra spörsmål för en stackars fattig ungkarl.

bild 4

Jag lagade mig en liten jultallrik och blev pömsig.
Det är priset man får betala.
Jag börjar hitta rätt i julmusikträsket.
Vitare än snö är en favorit.
Lasse Stefanz och tvillingarna Glenmarks.
Och nu är det tänkt att jag skall på Phil Spector.
Så fönstret står på glänt.
Jag letade efter en mistel.
 

Rabarberpolisen ser en unken tradition gå i graven

Det känns lite unket att skicka julkort.
En gammal kär tradition som går i graven.

bild 1bild 2

Sen skriver jag så fult.
Jag har alltid skrivit som en kråka.
Så jag tror jag cederar julkorten.
Nästa säsong.
Korsord och matlistor får bli den sista kvarlevan av en tid då vi fortfarande satt och plitade med gåspenna på pergamentrullar.

bild 1bild 2bild 3bild 4

Tack laptops och smartphones.
Nu kan vi alla skriva vackra  krumelurer.
Ute blåser en ljum sommarvind.
Solen lyser från en klarblå himmel och jag är på väg till sjön.
Det är inte olagligt att låta fantasin skena.


DSC_0038DSC_0040

Jag bävar för att gå till affären.
Jag skälver av fasa.
Ute ryter snöstormen.
Men jag måste ha grädde till min janssons frestelse.
Ty jag har fantiserat, helt lagligt, om en tallrik småvarmt.

Scenen är ett café

“Du knäcktes som ett kallt rö medan jag böjde mig för hans kärlek.”
Handlingen utspelar sig på café.
Scenen är ett café.
Genialiskt.
Man kan ta på skådespelet.

  DSC_0029DSC_0030DSC_0031DSC_0035

Nu är jag glad igen.
Debaclet med den elända tävlingen glömd. 
Och Strindberg är Gud.
Men vad det luktade parfym.
Eller rakvatten, ty vi var mest gamla gubbar i publiken.
Vilken tur att man ej är allergisk.
Nu ska jag äta färdigskivad julskinka från WiLLY:S.
Men moset gör jag själv.

En sketen arkitekt

Kan man tävla i pepparkakshus?
Tror inte det.
Konsten är större än så.

DSC_0021

Mitt hus står hos mig, här och nu.
Och doftar så gott.
En arkitekt var domare.
Bah!

DSC_0024

Det råder mörker i världen.
Men jag är inte bitter.
Vad är väl en en pepparkakshustävling mot Strindberg.
Idag satsar på dramatiken.

DSC_0008

Om det finns biljetter och att det är rätt dag.
Så.
På med vinterrocken och knyt din kängor, ty nu är det tid för skådespel.
Och jag som hade börjat fila på segertalet.


Apelgrå är min kaluv

Jag tror jag klipper mig idag.
Helt en
ligt den gamla bondepraktikan.
På Luciadagen skall du ansa din kaluv.
Så inte håret brinner upp.

bild 1bild 2bild 3bild 4

Jag har julångest.
Trodde ett tag att jag var en supermänniska.
Men så icke.
Jag är en helt vanlig dödlig en.
Så.
Julfrimärken och barberare.
Det är jul i Syrien också.