75 Jag möter en diktare.

Det som slår mig mest när jag läser Moa Martinson, är att det är inte fattigdomen som är den värsta fienden.
Det är spriten. Och hur elaka människor kan vara. Men annars är det fattigt. Det var så i Sverige för inte alls så länge sen. Kan va bra att veta.
Jag möter en diktare är en påminnelse. Det gör ont att läsa. Det handlar om värdighet. Att ha anständiga kläder till skolavslutningen. Att klara vardagslivet. Och hur alkoholen hela tiden slår undan benen på henne och barnen. Och fattigdomen. I den ordningen. Och besvikelsen över att diktaren inte var en diktare. Men det handlar också om en ljusare framtid. Hur det blir bättre. Historieböcker ska skrivas av kvinnor
Annonser

Rabarberpolisen gör en pudel

 
Matfestivalen är nästa vecka.
Ridå.
Så går det när man inte läser tidningarna.
Däremot läste jag om en konstutställning i Göteborg.
Tavlorna var försäkrade för miljoners miljoner kronor.
Däremot stod det inget om själva tavlorna.

Den här konstutställningen drabbade mig i cykelförrådet.
Konstnär okänd.
Gillar skarpt den svarta och orange.

Jag hittade gamla teckningar från småskolan.
Jag satte upp dem på väggen.
Var kommer jag ifrån?
Vem är jag?
Vart är jag på väg?

Jag var på väg till matfestivalen, ety den är nästa helg.
Så.
Vad gör en förvirrad man när han gått vilse.
Jo han köper en tavla.

Det kan man väl kalla dramatik.
Konstnären heter Dick och tavlan är oförsäkrad.
Jag gillar formatet.

De här små fyrkanterna kallas frimärke.

35 för den stora och 50 för den lilla.
Och här skall icke försäkras.
För jag säger som Orsa kompani, jag kan inte lova nåt bestämt.
Matfestivalen är dock nästa helg.
 

Karneval

Och polisen vill ha betald för att haffa 27 fyllos.
Idag börjar matfestivalen.
Skövde festar i dagarna två.
Och polisen har satt sitt pris.
Matfestivalen är en demokratisk rättighet.
Äta, dricka och ……
 
Matfestivalen är också slutet på sommaren.
Det är sista rycket.
 
 

Still alive and well.

Hur lång är du?
1,89. Det står det i mitt pass från 79.
Jag väger 95, är 1.83 lång och blodets färg är rött.
Rött som kärleken.
Rabarberpolisen är på hälsokontroll.
Ditt BNP är på gränsen.
Jag har aldrig mått bättre, sa jag.
Vad dricker du?
Jag dricker mjölk.
Vi brukar skriva ut motion, sa sjuksköterskan.
Sen frågade hon om jag lever ensam.
Det är bra att ha nån vän, sa hon.
Vänner är bra.
Är pulsen hög, frågade jag.
Alla värden är bra.
Ditt BNP är liiite högt och midjan är på gränsen.
Men, sa jag.
Dina värden är bra, sa hon.
Vem bryr sig om BNP.
Och min midja är min och den är inte ivägen.
Jag är själv men jag är inte ensam.
Värdena är bra och jag har aldrig mått bättre.
Jag vet, det heter inte BNP.
Men blodtrycket är bra.
Och hjärtat sitter till vänster.
Där vill jag ha dig!

Vadå, jag dyster?

Jag är monarkist i mitt hjärta.
Inte i huvudet.
Men min magkänslan säger monarki.
Jag har fått för mig att monarki är garanti för demokrati.
 
 
Jag är inne i en tung läsperiod.
Fängslande.
Det vänder sig i magen när jag hör folk säga:
– Vi behöver EN stark ledare.
En åsikt, en tanke, samma tanke.
Jag kan inte glömma när Kobra var på Kuba.
Alltså, det antikvariatet med enbart böcker av gamla kommunistledare.
Elvis eller Tommy, Beatles eller Stones, Oasis eller Blur.
Jag vill inte välja. Bort.
 
 
Franco, juntan i Chile och vietnamkriget.
Jag tänker ofta på vietnamkriget.
En dag ska jag läsa om vietnamkriget.
Jag har sett filmen.
 
Sen läste jag det här idag.
 

ALLA makthavare, officiella och inofficiella, måste kunna granskas och vid behov kritiseras. ÄVEN de egna förebilderna. Finns det inte utrymme för öppen och konstruktiv kritik, så är något alltid fel. Om inte annat själva bristen på öppenhet.

Lita inte på någon som försöker tysta dig med yttrandefriheten som vapen. De är inte intresserade av yttrandefrihet. De är intresserade av att de ska få säga vad de vill medan du antingen applåderar dem eller håller käften.

Följ aldrig någon i blindo och ompröva dina lojaliteter med jämna mellanrum. Ingen förtjänar frikort på din lojalitet på livstid no matter what. Lojalitet är något man måste förtjäna om och om igen.

Tyck vad du vill, men var säker på att åsikten faktiskt är din. Det är lätt att ryckas med, men grepar och facklor gör sig bäst i svartvita skräckfilmer, inte på twitter.

Det skadar liksom aldrig att vara lite allmänt trevlig om man vill att folk ska lyssna. Det förstår ganska många. En del andra, not so much…

Och slutligen, en stor eloge till alla dem som faktiskt lyckas framföra sina vitt skilda olika åsikter om allt det här genom att tänka självständigt och vara lite allmänt trevliga.

Två texter, samma grundtes och argument, helt olika respons | Anna Troberg

Det kan man ju tänka på en dag som denna.

Och idag väljer jag Oasis.

 

Som alltid.

Jag gav mamma ett kuvert och sa:
– Gå och göm det här.
Hon gick in i köket och drog ut en låda och där låg ett annat kuvert.
Sedan hittade vi pengarna bland grytorna.
 
Och mina gamla nycklar kom väl till pass.
Passade som handen i handsken.
– Det är ju hemskt detta, säger mamma.
Vad ska man säga.

Och mamma lagar mat till sin son.
Som alltid.
Sedan talar vi om livet.
– Det blir ju inte bättre, säger hon.


Detta är mitt barndomsland.
Här tillbringade 20 år av mitt liv.
Alla platser finns här.
Alla minnen.
Vad var det som gick fel?
– Du frågade alltid varför då, sa mamma till mig.
Alltid detta ifrågasättande.
Min förbannelse?
 
 
Men idag klarde vi skivan.
Mamma och jag.
Som alltid.
 
 

Att låsa och kasta bort nyckeln.

 
Ta med nycklarna.
Min mamma har låst ett skåp men hittar inte nycklarna.
Jag åker till Skara idag.
Jag ska se om vi kan hitta pengarna.
Vi får väl bryta upp skåpet, sa mamma.

Som barn samlade jag på nycklar.
Nu kanske de kommer till nytta.
I vanliga fall tar jag cykel på sommaren till Skara.
Min inte idag, ety denna sommar är ej vanlig.
Idag åker jag buss.