Yellow is the new black

Så här ligger det till.
Jag är inte Carl von Linné.
Jag vet knappt vad jag själv heter.
Men jag hamnar alltid i i nån sunkig skog.
Eller en sjavig sjö för ett stilla dopp.
Jag är en sann naturromantiker.
Utan minsta vett och sans.

Den här saken blommar alltid först.
På vägen till sjukhuset.
I 33 år har jag häpnats över dess skönhet.
Varje vår.
Och jag tänker att en dag ska jag ta reda på vad den heter.
Men “naturromantikern” får alltid nåt annat att tänka på.

Så jag blev sugen på ett nytt ur.
Tankarna gick åt mintgrönt.
Men rabarberpolisen går på impuls.

Sommarens färg är gul.
Musiken är rock´n´roll.
För övrigt är det cykling och bad som gäller.
Go´eftermiddag!

Claudio – en bergsget

Emellertid har jag fortfarande betalt-tv.

Snart är det över.

En långdragen kärlekshistoria.

Då kan jag bara se Agenda och Postkodlotteriet; ett öde värre än döden.

Jag kommer inte att sakna Eurosport.

För jag har följt Tour de France ända sedan LeMond piskad upp Fignon på Champs Élysées.

I 25 år har jag följt touren i ur och skur framför kabel-tv:n.

Jag gillade inte Indurain och Armstrong saknade karisma.

Doping är inte bra för cykelponkar.

Min favorit var den glade Claudio Chiappucci.

Och Glenn Magnusson.

Han levererade segrar till påven och blev välsignad.

Men nu väntar Nyheter på finska och Gladiatorerna.

Nu är det slut på sötebrödsdagarna.

Nu ska jag gå upp och stänga på TV:n.

Skickat via Blogsy

Spela för mig

Och himlen var blå.

Och det var lätt att andas.

Jag hade fiket för mig själv.

Så jag läste en stund.

Och handlade vitkål.

Jag andade några djupa andetag.

Pelargonen har klarat frosten.

Och snart så blir det kallare.

 

En ny espressokopp och ett kålhuvud.

Mer blev det inte, denna vackra höstdag.

Skickat via Blogsy

Fred och frihet

Skönt med vardagslunk.

Jag hade bankärenden.

Så jag tog cykel till stan.

Och solen sken.

Din leg är spärrad sa hon på banken.

Vad har datasnillet ställt till med.

Men det var inte rabarberpolisen den här gången.

Det löste sig.

Så jag och min nya kod gick på café.

Och jag blev bjuden på kaffe ety jag är stammis.

Så kände jag livet igen.

Och jag handlade min mat.

Men tji ris.

Min kineska vän hade ej öppnat butiken.

Jag hade sett fram emot en lägesrapport från gamla komuniststaten Kina.

Hos rishandlaren får jag läget i Kina och hos barberaren får läget i Syrien.

Vad mer behöver en sån som jag veta?

Och på vägen hem var motvinden bitig.

Vilken tur att jag köpte en mössa för den var så billig.

30 kr på WILLY:s.

Ibland är gudarna med mig.

Så.

Nu ska jag hem till min nya dator.

Och ordna fred på jorden.

Men först ska jag äta mat.

 

Skickat via Blogsy

En sång och dansman?

Har rabarberpolisen sångröst månne?

Om du ska spela instrument, ska du ha sångröst.

Har du ingen sångröst, kan du ej spela instrument.

Se där, moment 22.

Det var en sanning jag fick itutad som liten knodd.

Jag vill ta sånglektioner.

Jag vill sjunga mig lycklig.

Jag vill lära mig.

Och jag vill lära mig dansa.

Jag tror det bor en sång- och dansman i rabarberpolisen.

Jag gick med gylfen öppen idag.

På stan.

Märkte det först när jag åkte hem.

Jag tog det med jämnmod.

Och imorgon ska jag ringa till demessjuksköterskan i Skara.

Om jag kommer ihåg.

En granne gick ur tiden.

De hämtade honom i gårkväll.

De fick gå in i lägenheten med nyckel.

Han var ensam.

Jag hjälpte honom ibland.

Med att boka tvättid och jag följde med honom till banken.

Han hade ej legitimation.

Då fick jag en blomma.

Han var alltid ensam.

Och jag ska ta sånglektioner.

Sen ska jag sjunga för levande och döda.

Och alla ensamma.

Skickat via Blogsy

Hallå Bjärsjön!

Att tänka fel är rätt.

Men ändå blir det fel.

Att våga gå sin egen väg.

En gubbe på mammas koloni är ett geni.

Han ville ha den fina sidan inåt.

På staketet.

Nog ser det tokigt ut, men jag blir glad.

Och förvirrad.

I morgon är det oktober.

Och då ska man äta sill och potatis.

I dagarn två har jag ej varit utanför dörren.

Priset på den usla sommaren kommer att bli högt.

Jag känner det.

Batterina är inte laddade.

Saker jag inte gjort.

Jag har inte cyklat till:

Mariestad, Falköping eller Tidaholm.

Ej heller till Hornborgasjön.

Och jag har inte badat i Bjärsjön.

Det känns som jag ugglat på fiket Varnhem.

Snart börjar skidsäsongen och det gäller att tänka fel.

Jag är gammal och trött.

Och snart har jag kastat bort mig själv.

Efter oktober kommer november och det blir inte rätt hur fel man än tänker.

Och jag ska ta mig i kragen.

Ety denna knarrige gubbe behöver röra på sig.

 

Skickat via Blogsy

Synd

Jag är en eländig syndare.

Och som barn saknade jag smeknamn.

Tut-Erik, Lille-Sven och Knort.

Jag var en blyg viol och så var jag stor som liten.

En gång var jag i slagsmål.

Utanför Tidan finns det en skulpturpark.

Där kan man ta på konsten.

Det gillar jag.

Att fysiskt kliva in i konsten och begrunda sina synder.

Tidan är kultur.

Konst, café och antikvariat.

Och bad.

Det finns en 12,5meters bassäng.

För ett simborgarmärke krävs att du simmar 16 längder.

Den vackraste av alla konster är dansen.

I Tidan finns Olstorp festplats.

En dag skall jag lära mig den ädla konsten att dansa.

Så skall jag åka till Tidan och söka lyckan.

Jag är en eländig syndare.

Skickat via Blogsy