Så här ligger det till.
Jag är inte Carl von Linné.
Jag vet knappt vad jag själv heter.
Men jag hamnar alltid i i nån sunkig skog.
Eller en sjavig sjö för ett stilla dopp.
Jag är en sann naturromantiker.
Utan minsta vett och sans.
Den här saken blommar alltid först.
På vägen till sjukhuset.
I 33 år har jag häpnats över dess skönhet.
Varje vår.
Och jag tänker att en dag ska jag ta reda på vad den heter.
Men “naturromantikern” får alltid nåt annat att tänka på.
Så jag blev sugen på ett nytt ur.
Tankarna gick åt mintgrönt.
Men rabarberpolisen går på impuls.
Sommarens färg är gul.
Musiken är rock´n´roll.
För övrigt är det cykling och bad som gäller.
Go´eftermiddag!