Den 29 dec förra året var det -22°.
Kollade i bloggen vad jag ältade om i fjol vid denna tiden.
Påstod att det varit det bästa året i mitt eländiga liv.
Så hade jag sett på Pinocchio.
Det börjar likna en tradition.
Idag är det bara -14°.
2014 har varit ett mediokert år.
Jag börjar bli blasé på livet.
Ser ut att ha klarat julen helskinnad.
Har lite huvudvärk och väger ett par kilo över matchvikt.
Annars är jag i god form; psykiskt och fysiskt.
Det är en stilla nåd att be om.
Innan jag somnade igår la jag upp planer för en promenad.
Den är inställd p.g.a. kyla.
Efter Rust never sleeps har det inte gjorts nån bra LP-skiva.
Just sayin´!
Och över allt lyser röda stjärnan.
Ska släcka nu ety det ser ut som solen tänker visa sitt vackra anlete.
Om man tar på sig ordentligt kanske man kan sticka ut nosen ändå.
Ta med kameran och gå ner till Karstorpssjön.
Ska bara bädda först.
Denna Värnlösa barnens dag.
När Elvis sjunger In the ghetto.
Ska bara ta fram långkallingarna.
God morgon!