Etikett: livskvalitet

first cut is the deepest

Jag blev ju glad när jag hittade min vinterjacka.
Bortglömd.
Jag hade redan börjat bespetsa mig på en ny.
Men det får bero tills nästa år.
Eller om jag ser nån på rea.
Den kom väl till pass idag.
Vinterjacka fram och solstol bort.
Så var det med den omställningen.
Lätt som en plätt.
Jag skar mig i handen igår.
Rejält.
Ett snitt.
Men jag har gott läkkött.
Och så några ord inför helgen.
 
Annons

En äkta tok

Nu snöar det.
Första snön.
Några korn.
Två tokar slår sina huvuden emot varandra.
Varför gör ni så?
Det är så skönt när vi slutar.
Idag hade jag mitt första riktiga datahaveri.
Det var skönt när det sluta.
Men datorn är som en människa.
Den självläker.
Nu kan jag lyssna på Rod igen.
Och Cajsa-Stina.
Jag har en katastrofal självbild.
Senast jag gjorde ett handtag var jag på ett dagis.
Det var ju kul.
För dem.
Jag talade med en lärarinna härom året och hon sa.
Du ska jobba inom vården.
Jag tror inte det.
Jag ska jobba med raka linjer och tabeller.
Jag är en fri ande.
Bah!
Jag behöver strama tyglar.
Men min sjukdomsinsikt är glasklar.
Man är bara kär ett år.
Sen vänjer man sig.
Hjärnan blir van.
Jag har varit genuint harmonisk i fyra år.
Efter trettio år i ångest.
Min hjärna vänjer sig aldrig.
Jag är fortfarande kär i livet.
Man behöver ett och annat haveri.
För det är så skönt när det slutar
Att gå och va nöjd ger ingen tillväxt.
För övrigt tror jag det var hagel.
Ety det åskade.
 
 

Förlorad oskuld

Jag ryser.
Efter typ 10 år har jag äntligen ljud.
Jag är lycklig som en tonåring.
Jag köpte högtalare och fick rysningar.
Och en basgång!
Jag är en lycklig man.
På fiket var det mysigt värre och jag börjar få lässug.
När man har setat framför en skärm i 18 år och 7 dagar.
Eller ett par veckor kom boklusten tillbaka.
Jag känner mig lycklig.
Böcker och rock'n'roll.
Så här ser min lista ut.
Little big man – Tomas Berger
Ung jakt – Edit Jansson
Bergtagen – Tomas Mann
Botad oskuld – Ulla Bjerne
Nattens färger – Per Oscarsson
Carin Holmberg – Det kallas kärlek
och nu även
Musselstranden – Marie Hermanson
Så smått började jag läsa Kapp-Ahl.
En arbetarhjälte.
Större än Jesus om han själv får bestämma.
Har man varit fattig som en lus vet man vad fina kläder betyder.
Hel och ren.
Och en rejäl basgång.
Nu ska jag bara leta böcker och gifta mig.
Rock'n'roll!
Yeah!
 

Leker igen

  • Klarade skivan.
  • Dock vet jag ej hur.
Och en gång var jag ung.
Och berusad.
Nu är jag gammal och trött.
Då var jag alltid rädd.
Jag gjorde så gott jag kunde.
Och idag har jag laddad ner mina gamla bilder på datorn.
En gång i tiden lekte livet.
Precis som nu.
 

Instinkt

Det får man ha i beaktande.
Att det kan bli nätbrott.
Då är det bra att ha en bok.
Och försäljaren frågade vad jag skulle ha datorn till.
Jag vet ju inte.
Surfa lite, sa jag.
Och så sa han att man ska inte ladda batteriet för fullt.
Det slår i bott och tar stryk.
Då åkte jag till Media Markt och handlade av tjejen där.
Tjejer är bättre tekniskt sett.
Och nu har jag haft dator i en vecka.
Eller två.
Och jag lär mig saker varje dag.
Och jag vet fortfarande inte varför.
Men jag gör det jag måste göra.
Jag går på instinkt och nu är jag hungrig.
Mamma ringde i morse.
Hon var på ett strålande humör.
Jag tror vi får ut och resa mer.
Vi behöver ju inte åka till sjukhus.
Men jag måste hitta en balans.
Yin och yang.
Och jag måste veta vad jag vill.
Min instinkt leder mig ingen vart.
And me I just don’t care at all.

Som amen i kyrkan

Det blev en lång dag.
Men vi gjorde succé, mamma och jag.
Vi ordnade skivan.
Klirrade biffen.
I gryningen åkte jag till Skara.
Vi betalade våra räkningar sen lämnade vi stan.
Och hon kollar och kollar och tittar i väskan och kollar.
Men vi har ett glatt humör, mamma och jag.
Och vi har en egen restaurang med ett eget bord.
Och det serveras alltid fisk.
Det är inget ställe för grovarbetare, säger mamma.
Varje gång.
Som amen i kyrkan.
Jag har en ängels tålamod.
Och vi har gott om tid.
Det kan man behöva när allt skall sägs 17 gånger.
Minst.
Men vi har tid, mamma och jag och vi samtalar.
Och på sjukhuset serveras pulverkaffe.
Det smakar Danmark, säger jag.
Det var en trevlig läkare, säger mamma.
Hjärtat var i gott trim.
Jag är en gammal man.
Vi var ute på ett äventyr, mamma och jag.
Och vi klarade skivan.
Men det var jag som blev trött.
Så jag satte mamma på bussen till Skara.
Med en sista förmaning.
Glöm inta att checka ut när du stiger av.
Och mamma ringde och sa att hon var hemma.
 
 
 

Go to the mirror boy

Men det blir mindre med tv-tittandet numera.
Och bokläsandet.
Några sidor då och då.
Och jag tittar ju på tv.
Men inte på några kanaler.
En halv fotbollsmatch kan det bli.
Och 15 min av en långfilm.
Men inga serier.
Förutom trädgårdsonsdag.
Förklara det, min gode Freud.
Så jag skärmdubblerar.
Men jag spelar musik.
Men saknar ett bra ljud.
Då jag har hittat tillbaka till radion.
Gammal sunkig musik.
Jag har lyssnat på November, Prince, Roky Erickson och Pugh.
Så det skall bli kul och se var jag hamnar.
Tekniskt sett har jag gjort väldiga framsteg.
Men mentalt befinner jag mig i ett moras.
Med modern teknik gottar jag ner mig i sjuttiotalet.
Jag tror jag fastnade där.
Jag måste hitta nyckeln.
Ett momentum.
Jag tror det finns ett magiskt klockslag och jag tror det inföll nån gång kring 71-72
Men för övrigt mår jag bra och imorgon ska jag tvätta.
 

Fred och frihet

Skönt med vardagslunk.
Jag hade bankärenden.
Så jag tog cykel till stan.
Och solen sken.
Din leg är spärrad sa hon på banken.
Vad har datasnillet ställt till med.
Men det var inte rabarberpolisen den här gången.
Det löste sig.
Så jag och min nya kod gick på café.
Och jag blev bjuden på kaffe ety jag är stammis.
Så kände jag livet igen.
Och jag handlade min mat.
Men tji ris.
Min kineska vän hade ej öppnat butiken.
Jag hade sett fram emot en lägesrapport från gamla komuniststaten Kina.
Hos rishandlaren får jag läget i Kina och hos barberaren får läget i Syrien.
Vad mer behöver en sån som jag veta?
Och på vägen hem var motvinden bitig.
Vilken tur att jag köpte en mössa för den var så billig.
30 kr på WILLY:s.
Ibland är gudarna med mig.
Så.
Nu ska jag hem till min nya dator.
Och ordna fred på jorden.
Men först ska jag äta mat.

 

Konfiguration

Det har varit några konstiga dagar.
Många känslor och samtidigt inne i en bubbla.
Imorgon hoppas jag på fint väder.
Jag behöver gå på café.
Så ska jag gå till banken och skaffa en ny kod.
Alla dessa koder.
Det snurrar och konfigurerar i skallen.
Jag behöver cafeliv.
Jag lever ett bra liv.
Äntligen.
Jag skapar mina egna små problem.
Jag känner mig lugn.
Jag är glad att jag är nykter och redbar.
Och jag vet ej vad morgondagen har i sitt sköte.
And me I just don't care at all.

 

Ta det piano

Tangentbord!
Jag skulle köpt piano istället.
Och grannen spelar reggae.
Så har jag då setat framför skärmen i ett och ett halvt dygn.
Men jag vet ej om jag är så mycket klokare.
Snart blir det vardag igen.
Vanliga hederliga vardagsbekymmer.
Och små glädjeämnen.
Nu är jag trött i skallen.
Hade jag köpt ett piano istället kunde jag ju spelat för grannarna.
Skrålat och spelat.
Imorgon skall jag iaf gå utanför dörren.
Och på måndag tar jag en sväng till Skara.
Jag har bestämt träff med en kvinna.
Vi ska träffas hos mamma.
Hon jobbar som demenssköterska.
Hon pratade om en slags möte för anhöriga.
Men jag vill spela piano och sjunga.
Det blir väl nåt mitt emellan.
Som alltid.