Etikett: mor

Hen

Jag är inte rädd.
Inte ens för källarbusen.
Det är en farlig en, som jag dock aldrig stött på.
Ej heller idag.
Jag ställde ner solstolen.
Om sex månader år det vår igen.
Och mamma sa att vi ska ställa om till vintertid i helgen.
I förra veckan, när vi väntade på bussen pekade hon på en kvinna och viskade halvdiskret:
Det är en man.
Hmm, sa jag och skämdes över att jag skämdes.
Jag kommer nog att få höra många sanningar av mamma.
Finns det nån logik, frågade jag på anhörigmötet.
Nej, det behöver det inte finnas.
Men det tror jag.
Och dråpligt kan det bli.
Och många sanningar.
Och jag skrattade åt mig själv och mamma när hon visade hen för mig.
Imorgon är det lördag och jag är inte gift än.
Det är mitt öde.
Men jag tar det med ro.
Kanske jag lagar mat imorgon.
Alltså,nåt annat än denna evinnerliga husmanskost.
Kansk jag kör lite finlir imorgon.
Skämmer bort mig.
En stackars obotlig ungkarl.
Klockan är 22.00 och allt är väl.


 

Astrids pojk

Det var möte.
Jag heter Eive och jag är anhörig.
Jag är Astrids pojk.
Och vi fick kaffe och smörgås.
Det var en dyster samling.
Mamma och jag tänker inte va dystra.
Jag tänker göra det jag ska.
Inte mer.
Och idag var jag i Skara och fick info.
Jag var där för att skapa kontakt.
Enström, tvåström, kontakt.
Och äntligen hemma.
Jag är en käck man med en stadig basgång.
Rock'n'roll.
 

Instinkt

Det får man ha i beaktande.
Att det kan bli nätbrott.
Då är det bra att ha en bok.
Och försäljaren frågade vad jag skulle ha datorn till.
Jag vet ju inte.
Surfa lite, sa jag.
Och så sa han att man ska inte ladda batteriet för fullt.
Det slår i bott och tar stryk.
Då åkte jag till Media Markt och handlade av tjejen där.
Tjejer är bättre tekniskt sett.
Och nu har jag haft dator i en vecka.
Eller två.
Och jag lär mig saker varje dag.
Och jag vet fortfarande inte varför.
Men jag gör det jag måste göra.
Jag går på instinkt och nu är jag hungrig.
Mamma ringde i morse.
Hon var på ett strålande humör.
Jag tror vi får ut och resa mer.
Vi behöver ju inte åka till sjukhus.
Men jag måste hitta en balans.
Yin och yang.
Och jag måste veta vad jag vill.
Min instinkt leder mig ingen vart.
And me I just don’t care at all.

Som amen i kyrkan

Det blev en lång dag.
Men vi gjorde succé, mamma och jag.
Vi ordnade skivan.
Klirrade biffen.
I gryningen åkte jag till Skara.
Vi betalade våra räkningar sen lämnade vi stan.
Och hon kollar och kollar och tittar i väskan och kollar.
Men vi har ett glatt humör, mamma och jag.
Och vi har en egen restaurang med ett eget bord.
Och det serveras alltid fisk.
Det är inget ställe för grovarbetare, säger mamma.
Varje gång.
Som amen i kyrkan.
Jag har en ängels tålamod.
Och vi har gott om tid.
Det kan man behöva när allt skall sägs 17 gånger.
Minst.
Men vi har tid, mamma och jag och vi samtalar.
Och på sjukhuset serveras pulverkaffe.
Det smakar Danmark, säger jag.
Det var en trevlig läkare, säger mamma.
Hjärtat var i gott trim.
Jag är en gammal man.
Vi var ute på ett äventyr, mamma och jag.
Och vi klarade skivan.
Men det var jag som blev trött.
Så jag satte mamma på bussen till Skara.
Med en sista förmaning.
Glöm inta att checka ut när du stiger av.
Och mamma ringde och sa att hon var hemma.
 
 
 

Ränksmideri

Så får det bli.
Jag slår två flugorna en smäll.
Först åker jag till mor.
Och fixar räkningar.
Sen tar jag med henne till sjukhuset.
Och så sätter jag henne på bussen till Skara.
Annars är det segt nu.
Jag pratade med Sweet J.
I telefon.
Hon var på västkusten.
Vi ska nämligen flytta dit.
Och gifta oss.
Om jag har fattat saken rätt.
Men först ska jag följa mor till sjukhuset.
Kanske vi kan gå ut och äta på Parnassen.
Mellan varven.
Det är våran restaurang .
Det är ingen mat för grovarbetare, kommer hon då att säga.
Sen åker vi till sjukhuset och sen sätter jag henne på bussen till Skara.
Och så ska jag klura ut hur datorn fungerar.
Idag knäckte jag radavståndet.
Annars är avståndet 20 mil.
Ungefär samma avstånd, som mellan mig och min samtid.
Men snart skall vi komma i fas.
Och då.
Då!
Men först har jag några saker att ordna.
 

Little big man

Mitt huvud är lika tomt som min bokhylla.
Men jag vet hur man lagar en Ägg à la Skanör.
På mitt sätt.
Annars oroar jag mig.
Jag har inte sett min tvätt-granne på en månad.
Det känns inte bra.
Och mamma går det ut för.
Det känns inte bra.
Jag ska hjälpa henne med sjukhubesök på torsdag.
Om hon kommer med bussen.
Det blir inte bättre, säger hon.
Det känns inte bra.
Och jag själv då?
Det händer inte så mycket.
Jag borde ta en dagstur till Göteborg.
Eller så borde jag gå på operett.
En gång gick jag på ett föredrag om gotisk konst.
Och om Selma Lagerlöfs mårbacka.
Föredrag är underskattade.
På gotisk konst visade en gubbe upp en bild från vietnamkriget.
På brinnande barn.
Napalm.
Man kunde se det som konst, sa han.
Jag ville inte förstå.
Gå på bio då!
Senast jag var på väg till salongen gick det ingen film.
Jag tänkte se Waiting for Eric.
Men den var bortplockad.
Det finns två filmer jag kan tänka mig att se på stor duk.
Little big man och Woodstock.
Jag får sikta in mig på ett anhörigmöte.
Det kanske blir lajbans.
 

Sökes: datafröken

Då kom ju gröten väl tillpass.
Lös och ledig.
Skall smeten vara.
Och jag är så glad att det lossnade.
Med datorn.
Allt tar så mycket längre tid när man är själv.
 
Jag ska gifta mig med en datanörd.
Dolmar utan snöre.
Ty de brukar sätta sig i ugnen.
Och jag hoppas mamma kom iväg till vårdcentralen.
Solen skiner och jag lagar mat.
Och lyssnar på Nirvana.
Har aldrig fattat Nirvana.
Jag är en gammal man.
Jag tror det blir en äppelpaj när jag ändå är igång.
 
Ja du Hilma.
Så här lagar jag kåldolmar.
Så jag tror jag går ut i solen en stund.
 

Glömska

Det vet jag inte så här plötslig.
Sköterskan frågade mamma vilken dag det var.
Och hon kallade det glömsksa.
Så vi pratade om tillvaron.
Mamma, brorsan och jag.
Och så sköterskan som pratade om glömska.
Prata, prata och prata.
Och jag själv trodde vi levde i nådens år 2014.
Men det sa jag inte till sköterskan.
Det sa jag till pappa.
Jag har bott i min lägenhet i 34 år, sa jag.
Då tittade han konstigt på mig.
Han sa, ta en våffla till.
Våfflor och kokekaffe.
Att räkna fel på ett par år gör inte ett jota.
Så länge man inte är senil.
Så lever vi våra liv.
Och jag tror jag går in i min bubbla.
Jag har frågor att ställa.
Och än är jag inte vän med min dator.
Vi har saker att prat om.
 

Kokekaffe och jämnmod

Snart.
Är jag med i matchen.
Igen.
Jag har varit utanför dörren en gång.
Sen i fredags.
Och imorgon åker jag till Skara.
Det känns lite sorgligt.
Men.
Jag är vid gott mod och det är pappa också.
Du får kokekaffe när du kommer, sa han.
Och mamma.
Det blir ju inte bättre, säger hon.
Och brorsan går datakurs.
Det skulle jag också behöva.
Men jag kämpar.
Och.
En dag kommer jag att begripa allt.
Tills dess tar jag det med jämnmod.
 

Ta det piano

Tangentbord!
Jag skulle köpt piano istället.
Och grannen spelar reggae.
Så har jag då setat framför skärmen i ett och ett halvt dygn.
Men jag vet ej om jag är så mycket klokare.
Snart blir det vardag igen.
Vanliga hederliga vardagsbekymmer.
Och små glädjeämnen.
Nu är jag trött i skallen.
Hade jag köpt ett piano istället kunde jag ju spelat för grannarna.
Skrålat och spelat.
Imorgon skall jag iaf gå utanför dörren.
Och på måndag tar jag en sväng till Skara.
Jag har bestämt träff med en kvinna.
Vi ska träffas hos mamma.
Hon jobbar som demenssköterska.
Hon pratade om en slags möte för anhöriga.
Men jag vill spela piano och sjunga.
Det blir väl nåt mitt emellan.
Som alltid.