Teresa Indebetou Band

En jazztrio spelade O helga natt så det rös i hela kroppen.
Jag skulle ju bara höra Tomten.
Älskar sådana överraskningar.
Två kvinnor på piano respektive trumma och så en manlig basist.
Hög klass på den trion.

Jag köpte en kasse till mamma i julklapp.
Sedan kom jag på att jag redan gjort det ett annat år.
Glöggen var iaf god och senapen såg ut som vanligt.
Allt ackompanjerat av glada miner.
Av krimskrams-kärringen såg jag inte röken.
Skulle inte förvåna mig om hon blivit portat.
Saknade henne.

Snart är Lucia över.
Den ena decemberdagen avverkas efter den andra.
Tycker det känns relativt lugnt.
I år ska jag bara skicka ett julkort.
Vill inte stå i vägen för utvecklingen.
NHL-hockey på tv.
Det är mina närmaste planer.

God afton!

Annons

XYZ

BBS står inte för Bevara Sverige Blandat.
Det står för Backstreet Boys.
Vilken västgötaklimax.
Hädanefter kommer jag bara lyssna på Rush.
They call me the workin´man.

Jag blir på gott humör av Pinocchio.
Med lång näsa går han vidare.
Allt är så rätt.
Färg, form och storlek.
Som en gigantiskt rondellhund.

Med ett fånigt leende slår jag lovar runt seriefiguren.
Småskrattar i grådasket.
Ibland är det gott att leva.
Annars har jag svårt att begripa mig på Borås.
Det sätter vi på pluskontot.

Äntligen hittade jag till konsthallen.
Ju mer utställningar jag ser, ju mer uppskattar jag Skövde kulturhus.
Vi står oss gott i världen.
Intill Borås konstmuseum står en läcker kyrka.
Den blev jag lite kär i.

En vacker dag kommer jag bli religiös.
Tills dess för man passa på att synda så mycket det går.
Tågresan förflöt utan intermezzo.
Till slut hittade jag ett sunkigt café.
Servitrisen hette Lulu och var glad som en lärka.

Imorgon ska jag ultraljudundersöka mitt smäktande hjärta.
Får väl ta det piano tills dess.
I guess that´s why they call me.
They call me the workin´man.
Just sayin´.

God kväll.
 

2000 aka tjugohundra

Två tusen inlägg är inte att förakta.
Det ena mer likt än det andra.
Ett evigt ältande om ingenting.
Det här inlägget tillägnar jag den tappra skaran som orkar läsa min blogg.
Rabarberpolisen borde klippa sig, göra lumpen och skaffa ett jobb.

Min mening var att bli kändisbloggare och tjäna multum.
Gifta och skilja mig offentligt, samt att delta i Paradise Hotell för oldtimers.
Av detta blev det navelskådning och putslustiga hugskott.
En odyssé i intetsägande nulliteter.
Rabarberpolisen borde gå vidare.

Att finna mål och menig i detta jordeliv är för mig en gåta.
Till slut blev jag äntligen vän med mig själv.
Det är en stilla nåd att be om.
Nykter och förvirrad fortsätter jag min irrfärd bland möss och människor.
Rabarberpolisen borde gifta sig och ta ansvar.

Att skriva blogg är för mig ett kärt nöje.
Så lätt blir ni inte av med mig.
2000 inlägg följs av 2000 inlägg till.
Det ena mer likt än det andra.
Rabarberpolisen borde ta det piano.

God morgon!

Anyone who had a heart

Det är tur att det är förbjudet att städa på söndagar.
Kom på att jag glömt att tvätta golvet.
Men aldrig på en söndag.
På den punkten är Gud en sträng herre.
Årets höstsvabbning får bero.

Solen skiner och jag såg en talgoxe på fönsterblecket.
Natten har varit ljuv och öm.
Fars dag firade vi på fredag.
Funderar på gå en tipspromenad.
Jag och min nya turjacka.

Varför inte en sista cykeltur innan isen lägger sig.
Innan jag bestämt mig.
Då det blir mörkt.
Då det bara är tipspromenad varannan vecka.
Eljest knäppa lite knäppa kort.

Emellertid är det fullt legalt att använd dammvippan under ordnade former.
Nu ska den här pajasen krypa ur morgonrocken.
Sängen ska bäddas och frysboxen inspekteras.
Det är söndag och man kan ta det piano.
Lutar nog åt en cykeltur.

God morgon!

Don´t you want me, baby

Det är synd om mig.
Jag är krasslig.
Utanför fönstret flaxar flera hundra kajor i ett organiserat kaos.
En kakafoni i oreda och precision.
Regnet piskar mot rutan.
Moi är sjuk.

Dancing in the dark är en gräslig låt.
Rockmusiken hör ungdomen till.
Det är inte lätt att va gammal och krank.
Jag lyssnar på Ultimate Covers.
Get the party started.

Om det inte blir värre ska jag nog överlev det här också.
Jag är rostig, för att citera min ömma moder.
Man får ta det piano och skippa sången.
Trodde det var nån allergi men nu vet jag bättre.
Vila och en sunkig film är ordinerat.

I bakgrunden hör jag Stockholmståget.
Eller Göteborgståget om man är på det humöret.
Känner mig pömsig.
I natt lyssnade jag på radio.
Det var ingen höjdare.

Jag är tjock i halsen men har ingen feber.
Det går bra att tycka synd om mig ändå.
Det blåser ostanvind och jag har lampan tänd.
Ett kamerahus är också ett hus.
Jujst sayin´!

Omåomigen

Nu har jag spelat Paul Simon konstant i 24h.
Före han var det Pat Benatar.
Måste styra upp.
47 Sommarhits!

Tog en fika i Varnhem.
Min man var med och startade caféet, sa en gammal dam.
Han ligger där, sa hon och pekade på kyrkogården.
I skuggan skuggan var det svalkigt.

Det gick lätt att cykla i värmen.
Badbyxorna förblev torra.
Kollad lite i stan.
Köpte inte jordgubbar.

Nu tar jag det piano.
I den välsignade värmen.
Får väl bita i det sura äpplet och titta på reklam, med lite snuttar av Ernst mellan varven.

God kväll!

 

Rabarberpolisen…kom in och ät!!!

Jag sa hej 10 gånger, talade med en tjej som bott i Småland och läste ut deckaren.
På min gård är det prima liv.
Det var Klemens som var mördaren.
Kaffet drack jag i termosmugg.
Tvenne geishor som tilltugg.

Då nordanvinden biter i skinnet gäller det att hitat en solvägg.
Jag bor på 4:e våning till höger.
Det står rabarberpolisen på dörren.
Annars råder lugnet i rikets 8:e sunkigaste stadsdel.
Barnen skrattar och leker.
Det hörs musik och glada tillrop från öppna fönster.
Fikat smakar förträffligt.

Så jag avbröt en trevlig stund hemmavid för att inta en middag.
Det är till att helga vilodagen i nuet.
Ta det piano.
Det serveras köttfärsfylld paprika med ris idag.
Skulle inte bli förvånad om det blir glass till efterrätt.
God dag!

Nu är det slutlekt

Marguerite Duras utrycker det bra.
På gruppfotograferingarna av Högsta Sovjets Centralkommitté i Moskva visar sig mördarmedlemmarna enligt mitt tycke i samma ensamhet som Rabier, malätna själar, ensamma som kolerasmittade, ännu futtigare, var och en instängda i sin kostym, var och en darrande av skräck för grannen, av skräck för morgondagens avrättningar.
Det är sånt jag funderar på när jag cyklar i sakta mak på öde gator och torg en stilla annandag påsk.

Idag besteg jag Skövdes högsta berg som den värste äventyraren.
Utsikten var god och luften var klar.
Med blotta ögat såg jag kyrktornet.
Det gick fortare nerför än uppför.
På Elins Esplanad drack jag kaffe.
Kommersen var i full blom.
Efter två dryga dagsetapper tog jag det piano.

Nu ska det bli slut på gömma nyckel.
Tekniken är fantastisk och tulpanerna äro vita.
Så var påsken över och pyntet förpassat till garderoben.
Nu går vi för fulla muggar mot pingst.
God afton!

Grönt ljus!

Jag fick en idé.
Ett trafikljus med ansikten.
En sista tavla.

Jag håller mig inomhus idag.
Det har utlovats regn.
Tar det piano.

Påtar med papper.
Fyller på glassförrådet.
Kanske bakar.

Städar.
Skrotar.
Tar det lilla lugna.
God förmiddag!

Rabarberpolisen tar det piano

Det regnar och är +-0.
Hey våren!
Får väl gå inne i lyan och skrota då.
Måla lite.
Baka bröd.
Mysa i stugvärmen.

Det blev sovmorgon.
Jag drömmer ofta att jag går i skolan.
På gymnasiet.
Där kanske jag har brytpunkten.
Hösten 1973 avbröt jag mina ekonomiska studier.
Alltid dessa avhopp.
På jakt efter nåt annat.
Idag stannar jag inne.
Påtar och tar det piano.
God förmiddag!