Etikett: rock’n’roll

Vadå, jag dyster?

Jag är monarkist i mitt hjärta.
Inte i huvudet.
Men min magkänslan säger monarki.
Jag har fått för mig att monarki är garanti för demokrati.
 
 
Jag är inne i en tung läsperiod.
Fängslande.
Det vänder sig i magen när jag hör folk säga:
– Vi behöver EN stark ledare.
En åsikt, en tanke, samma tanke.
Jag kan inte glömma när Kobra var på Kuba.
Alltså, det antikvariatet med enbart böcker av gamla kommunistledare.
Elvis eller Tommy, Beatles eller Stones, Oasis eller Blur.
Jag vill inte välja. Bort.
 
 
Franco, juntan i Chile och vietnamkriget.
Jag tänker ofta på vietnamkriget.
En dag ska jag läsa om vietnamkriget.
Jag har sett filmen.
 
Sen läste jag det här idag.
 

ALLA makthavare, officiella och inofficiella, måste kunna granskas och vid behov kritiseras. ÄVEN de egna förebilderna. Finns det inte utrymme för öppen och konstruktiv kritik, så är något alltid fel. Om inte annat själva bristen på öppenhet.

Lita inte på någon som försöker tysta dig med yttrandefriheten som vapen. De är inte intresserade av yttrandefrihet. De är intresserade av att de ska få säga vad de vill medan du antingen applåderar dem eller håller käften.

Följ aldrig någon i blindo och ompröva dina lojaliteter med jämna mellanrum. Ingen förtjänar frikort på din lojalitet på livstid no matter what. Lojalitet är något man måste förtjäna om och om igen.

Tyck vad du vill, men var säker på att åsikten faktiskt är din. Det är lätt att ryckas med, men grepar och facklor gör sig bäst i svartvita skräckfilmer, inte på twitter.

Det skadar liksom aldrig att vara lite allmänt trevlig om man vill att folk ska lyssna. Det förstår ganska många. En del andra, not so much…

Och slutligen, en stor eloge till alla dem som faktiskt lyckas framföra sina vitt skilda olika åsikter om allt det här genom att tänka självständigt och vara lite allmänt trevliga.

Två texter, samma grundtes och argument, helt olika respons | Anna Troberg

Det kan man ju tänka på en dag som denna.

Och idag väljer jag Oasis.

 

44 Restrictions

Hårdrock utan blues är skit. Rectriction är 50/50. Hård rock’n’roll och blues. I sina bästa stunder hittar Cactus själva grundbulten i hårdrocken. När bluesen försvann från hårdrocken ledsnade jag.
Carmine Appice är en skön lirare. Alltid bra skivor när han är med. Som Jag förstod gjorde Cactus fler skivor men jag fastnade i detta mästerverk. (1971)

Klibbigt och strömlöst.

 
Det är klibbigt varmt idag.
Jag tvättar och ser på Gomorron Sverige.
Med bar överkropp.
Det är åska i luften.
Torktumlaren är trasig och jag stänger av TV:n.
Orkar inte höra.

4 gånger i timmen berättar de om ungdomar som slagit sönder en äldre man.
Jag känner hatet.
Och torktumlaren är trasig.
Snart stänger de av strömmen.

Kanske jag kan snika till mig en baddag.

Min mamma ringde.
Nu hade de tagit hennes pengar.
Men, sa jag, varför tog de inte plånboken.
– Jag har i alla fall polisanmält.
Jag får åka till henne i veckan och styra upp läget.
Samtidigt säger hon.
– Jag vet att jag är rörig, så ni får säga till.
Det löser sig, mamma.
Det är lugnt.

Jag ska ta på mig min tröja nu.
Det ser ut att bli lite störningar idag.

Tror det blir åska.