Tagg: syre

Pianissimo – en resa i det inre

Så här ligger det till.
Jag ligger still.
För mycket.
Är det försent att avlägga nyårslöften?
Jag vilar på maten.
Och ser på skidåkare som åker upp och ner i en slalombacke.
Jag tar det piano.
Pianissimo.
Nästa nyår skall jag börja motionera.
Tills dess.
Skall jag lära mig poesi.
I hela mitt eländiga liv har jag aldrig läst en poesibok.
Jag har läst Aniara tre gånger.
Och jag tror fortfarande den handlar om en resa i det inre.
Så jag läser En dåres försvarstal och tar det piano.
Jag ser skidåkare som åker uppför och bryr mig ej.
Det är söndag och imorgon är det måndag.

 
Annonser

Djur har oxå känslor

Hmm…lite segt.
Jag såg på invigningen av arenan.
Viktoria var bäst.
Sämst var den eländiga Kristina från Duvemåla.
Och The Hives.
Jag tänker aldrig se en musikal.
Däremot längtar jag efter en glad operett.
En gång i tiden fanns det ett Skövde operettsällskap.
Känn på den.
Och varje nyår såg vi revy med Tjadden.
Rulle Lövgren.
Rock'n'roll.
Det skojades med de lokala kändisarna på ett harmlöst sätt.
På det glada 70-talet.
Jag har aldrig träffat en kändis.
Däremot har jag hälsat på Tomas Bodströms pappa.
Och Göran Hägglund.
Jag kan icke kalla mig belevad.
Men det är inget jag ligger vaken på nätterna för.
Man tar det med ro.
På gamla dar.
Har jag tur hittar jag nåt sevärt på svtplay.
Kanske jag kan hitta nån Hylands hörna.
För att höja kvalitén på underhållningen.
För invigningen gjorde ingen människa gla.
 

Spela för mig

Och himlen var blå.
Och det var lätt att andas.
Jag hade fiket för mig själv.
Så jag läste en stund.
Och handlade vitkål.
Jag andade några djupa andetag.
Pelargonen har klarat frosten.
Och snart så blir det kallare.
 
En ny espressokopp och ett kålhuvud.
Mer blev det inte, denna vackra höstdag.

Fred och frihet

Skönt med vardagslunk.
Jag hade bankärenden.
Så jag tog cykel till stan.
Och solen sken.
Din leg är spärrad sa hon på banken.
Vad har datasnillet ställt till med.
Men det var inte rabarberpolisen den här gången.
Det löste sig.
Så jag och min nya kod gick på café.
Och jag blev bjuden på kaffe ety jag är stammis.
Så kände jag livet igen.
Och jag handlade min mat.
Men tji ris.
Min kineska vän hade ej öppnat butiken.
Jag hade sett fram emot en lägesrapport från gamla komuniststaten Kina.
Hos rishandlaren får jag läget i Kina och hos barberaren får läget i Syrien.
Vad mer behöver en sån som jag veta?
Och på vägen hem var motvinden bitig.
Vilken tur att jag köpte en mössa för den var så billig.
30 kr på WILLY:s.
Ibland är gudarna med mig.
Så.
Nu ska jag hem till min nya dator.
Och ordna fred på jorden.
Men först ska jag äta mat.

 

Konfiguration

Det har varit några konstiga dagar.
Många känslor och samtidigt inne i en bubbla.
Imorgon hoppas jag på fint väder.
Jag behöver gå på café.
Så ska jag gå till banken och skaffa en ny kod.
Alla dessa koder.
Det snurrar och konfigurerar i skallen.
Jag behöver cafeliv.
Jag lever ett bra liv.
Äntligen.
Jag skapar mina egna små problem.
Jag känner mig lugn.
Jag är glad att jag är nykter och redbar.
Och jag vet ej vad morgondagen har i sitt sköte.
And me I just don't care at all.

 

Vi vilar

Mitt första datorhaveri.
Eller vad det heter.
Men det löste sig.
Allt får man göra själv.
Allt har sin tid.
Jag vilar nu.
Och tittar på fotboll.
Med ett öga.
Alltid ett öga på tv.
Aldrig mer.
Vi vilar nu.
Min dator och jag.
Vi är lite trötta.
Och farbror Kurt ringde och sa att han mådde bättre.
Alltid detta hjärta.
Motorn i mänskokroppen
Jag tror det var hjärtat som krångla på datorn.
Vi vilar nu men snart ska vi på't igen.

Ety jag är inte rädd

Jag tog en cykeltur.
Och berget ligger kvar.
Stabilt.
I ryggen har jag sjukhuset.
Jag har alltid sjukhuset i ryggen.
På vägen gick jag och skrek mina primalskrik.
För 35 år sedan.
Jag var rädd.
I 30 år var jag rädd.
Nu är jag fri.
Ingen kommer någonsin förstå.
Men det skiter jag i.
Och jag skiter i de som inte vill förstå.
Ety jag är inte rädd.
Och det är vackert ute så det gör ont.
Jag får en klump i magen ibland.
Men det skiter jag i.
Jag är inte rädd!
Och jag köpte ost och mjölk.
Det kallas basvaror.
Livets nödtorft.
Lite värme.
Tak över huvudet och mat att äta.
Och det räcker gott för mig.
Och en fika.
Då och då.
Det känns bättre så.
Jag har förlikat mig med hösten.
Halsdukarna ligger på hatthyllan
Och luften känns klar och ren.
Den är lätt att andas.