Vem tusan hakar är Zia

Killing them softly var en sunkig film.
Alla roller var män om man bortser från en hora.
Men vem tittar på såna filmer idag.
Den kunde lika gärna varit producerat på det glada 70-talet.
Byt ut Brad Pitt mot Clintan och tiden har stått stilla.
Jag ger den högsta betyg.

Med lite perspektiv ser jag an Mello med andra ögon.
Den alternativa festivalen var rena skräckupplevelsen.
Det var inte lätt att var ung nådens år 1975.
Janis och Jimi hade gått till de sälla jaktmarkerna.
Som tröst gav oss Gud proggen.
Jag ska aldrig mer klaga på Melodifestivalen.

Har inte varit utanför dörren.
Fuskade i Melodikrysset.
Bengt Haslum må vända sig i sin grav.
Jag har säkert rensat bort 200 GB på en hårddisk.
Känns bra inför fotosäsongen.
Kan knappt bärga mig med att få spamma bloggen med smålandsmotiv.

God afton!

Once in a lifetime

Alla band jag upptäckte efter 1980 anser jag som nya.
Det finns mycket ny bra musik.
Talking Heads exempelvis.
Såg på den alternativa melodifestivalen och blir påmind om varför jag aldrig blev kommunist.
Vilket dravel.
Om man bortser från Nationalteatern och den eminenta Arja som sjunger Mikis Theodorakis.
Kommer att  titta på årets mello med andra ögon.

Ska lösa Melodikrysset live idag.
En högtidsstund för stofiler.
Gillade även Shetland.
Jag är lite av the old school.

Verkar som det stundom blåser friska vindar.
Tänker softa hemmavid.
Sängar skall bäddas och hårddiskar rensas.
Middagen ligger i frysen och väntar.
Det ska nog bli människa av mig med.
Snart kommer tranorna.

God morgon!