Pajen är en mental målbild

Jag blev intervjuad på stan.
Misstänkte först att det var en segerintervju.
Att jag fått upprättelse i den eländiga och smutsiga pepparkakshustävling.
Att äntligen priset hamnat hos den rättmätige segraren och rättvisan hunnit i kapp den korrupta juryn.
Men det gällde farhågor ang. fre 13.
Ridå.

Det är lugnt.
Jag är inte skrockfull.
Solen skiner och tjejen på fiket sa Gud signe dig till en kund.
Hon ska nog rösta i kyrkovalet.
Jag ger upp.

Sedermera pallades det äpple.
Det kändes tryggt.
Ingen arg gubbe bodde i huset.
Eller av det som var kvar.

Samtidigt som jag brassade käk började jag med en gryta.
Den ska få stå och puttra i eftermiddag.
Är det tänkt.
Äpplepajen finns bara i huvudet.

Rabarberpolisen strosar även i köket.
Det går i sakta mak.
God dag.