Man kunde ju setat på ett sunkigt café och filosoferat.
Men jag tänkte ta en lugn hemmadag.
Av det blev intet.
Det vore ju briljant att frosta av.
När jag ändå är hemma.
Så det var bara att dra igång.
När ändå ångan var uppe.
Golven ska ju såpas på hösten.
Så nu sitter jag här.
Som en dröm, ljuv och öm – fastän sliten.
Det skall man va´.
Det skall man ha mitt upp i sk-ten.
Sedan skall det ju bloggas också.
Allt måste dokumenteras.
Annars vet man ju inte om det har hänt.
Nu ska det här “hembiträdet” på´t igen.
Go´middag!