Dag: 30 september, 2012

Hallå Bjärsjön!

Att tänka fel är rätt.
Men ändå blir det fel.
Att våga gå sin egen väg.
En gubbe på mammas koloni är ett geni.
Han ville ha den fina sidan inåt.
På staketet.
Nog ser det tokigt ut, men jag blir glad.
Och förvirrad.
I morgon är det oktober.
Och då ska man äta sill och potatis.
I dagarn två har jag ej varit utanför dörren.
Priset på den usla sommaren kommer att bli högt.
Jag känner det.
Batterina är inte laddade.
Saker jag inte gjort.
Jag har inte cyklat till:
Mariestad, Falköping eller Tidaholm.
Ej heller till Hornborgasjön.
Och jag har inte badat i Bjärsjön.
Det känns som jag ugglat på fiket Varnhem.
Snart börjar skidsäsongen och det gäller att tänka fel.
Jag är gammal och trött.
Och snart har jag kastat bort mig själv.
Efter oktober kommer november och det blir inte rätt hur fel man än tänker.
Och jag ska ta mig i kragen.
Ety denna knarrige gubbe behöver röra på sig.
 

opsis kalopsis

du ska älska din nästa såsom dig själv

Varje söndag gick han till kiosken och köpte en limpa cigaretter.
Och vi barn ropade åsna efter honom.
Hans bror hette Mats och kallades masken.
Det var inte hälsosamt att sticka ut som barn om man inte var snygg eller stark.
Jag tänker på åsna då och då.
Har jag lärt mig något.
Egentligen inte.
Rädsla och förakt för det annorlunda sitter djup rotat.
Om jag inte lägger manken till står jag där, precis som när jag var liten, och ropar åsna till min medmänniska.
Men jag får anstränga mig.
Och så tänker på åsna, när han gick från kiosken med en limpa cigaretter under armen och hånades.
Det smärtar.
När Mido blev utbytt i det Afrikanska mästerskapen, kallade han tränaren för åsna.
Det tycker jag var gulligt.
Fast det kanske det inte var på egyptiska.
Idag skall jag inte kalla någon åsna.
Jag lovar och svär.
Fast det var nära när grannen önskade mig lycka till i framtiden.
Jag teg och tänkte att hon är galen.
Idag ska jag äta kalops med kokt potatis och rödbetor.
Och tänka med kärlek på mina medmänniskor.
Det går om man lägger manken till.