Where the wild roses grow

Det började spöregna.
Men jag fick några timmar på Karstorp.
Läste läxan.
Så fick jag ett bad.
Sen kom regnet och jag blev sjöblöt igen.

Borde vattna blommorna.
Det var glest med folk på badet.
Gick hemma och skrotade i förmiddags.
Det regnad ymnigt.
Till och med glassbilen låter lite däven.

Lyssnar på The Cardigans.
Det ena ger det andra.
Om någon undrar är det behagliga 18°.
Nu kommer det lite regnstänk igen.
Tror man får vänja sig.

Några dagar innan fullmåne blir jag sinnessvag.
Det var värre förr, men då visste jag inte om det.
Nu är det hög tid att bre sig en baguette och brygga kaffe.
Tror min själ jag har några skivor lufttorkad skinka.
Så fiffigt.

God afton!

Sick & tired

Att strosa omkring i barndomslandet är ingen dans på rosor.
1973 var jag så less på skolan att jag kunde dö.
Med solsken i blick började jag att slavarbeta på ett slakteri.
Det var en chock.
Reträtten blev en 2-årig ekonomisk linje på Katedralskolan.
Eva Åsbrink var rektor.

Gymnastikläraren var en pensionerad officer och han kallade mig apelsinen.
Annars minns jag inte så mycket.
Ännu ett oavslutat kapitel i mitt eländiga liv.
Det dyker upp med jämna mellanrum i mina drömmar.
Det ligger en hund begraven i det sunkiga läroverket.

Klassen bestod av speedade plugghästar.
Jag kände mig gammal och trött redan på den tiden.
Två månader pågick galenskapen.
Så jag tog anställning på plastfabriken och tjänade 6500:- mån.
Man kunde sjukskriva sig en vecka utan läkarintyg och det var en karensdag.

1972 skiljde vi oss, sa pappa.
Vi hade bestämt oss tidigare, men ville vänta tills du fyllt 15.
1973 såg jag Rolling Stones, men det är en annan historia.
Rabarberpolisen tar det med ro nu för tiden.
Ett kondisbesök här och ett bad där.
På spaning efter brytpunkten.

God förmiddag!