Walk this way

Vad är det för fel på mig.
Det räcker att åka in på en liten skogsväg och strosa.
Där står tiden stilla och alla bekymmer är putsväck.
Med ett fånigt leende står jag i myllan och tar in nuet.

Vad är det som är så märkvärdigt.
Några bär, ett par blommor och träd.
Och så en äkta tok.
Hur kunde det bli så här?

Jag njuter i sakta mak.
Färgerna går i harmoni.
Himmel och jord i ett gyllene snitt.
Och regnet hänger i luften.

Jag tänker dö lycklig.
Mitt trettioåriga krig är ett minne blott.
Ångesten är glömd och begravd.
Ljungen vittnar om sinnesro i en sargad själ.

Med oändamålsenliga kläder och en kamera parkerar jag min cykel.
Mitt i det vackra ingenstans.
Jorden är ett paradis om man bara vill.
Har du tur ligger det runt nästa hörn.

 

Utanför fönstret friskar vinden i.
Snart kommer det en regnskur.
Jag har det varm och gott.
Dags att sätta på kaffebryggaren.

God afton!

Bonjour tristesse

Solen slickar betongen och bländar en stackars fattig sate.
Jag har varit nere i tvättstugan.
Hoppas på en obetydlig cykeltur mellan skurarna.
Dags att göra upp räkningen med sommaren.

Skövde är världens centrum.
I Södra Ryd är vi flerspråkiga.
Jag talar västgötska och kan svära på engelska.
Sen kan jag säga “I love you” på bosniska.

Fast det gör jag inte.
Annars är arabiska det officiella språket i min trappuppgång.
Jag förstår alla språk utom franska.
Det plågar mig.

Över takåsarna i Skövde ligger ett romantiskt skimmer.
Ser du inte det är det för du inte vill se.
Hösten är kärlekens årstid.
På torsdagar har jag tvättstugan.

God morgon!