Mitt förhållande till hästar är okomplicerat.
Jag slänger ett getöga på dem när jag cyklar förbi en hage och de glor tillbaka.
Om de inte har ögonbindlar på sig förstås.
Har alltid undrat varför, men inte vågat fråga.
Är rädd att de ska till slakten.
På vägen hem hörde jag röster i luften.
Det var nån slags tävling på ridskolan.
Så jag irrade mig in bland kusarna och ryttarinnorna.
Tydligen är det bara tillåtet för kvinnor att rida.
Det är kränkande.
Med kameran som sköld närmade jag mig odjuren.
Det pågick uppvärmning inför själva tävlandet.
Sprakfålarna släppte loss i en våldsam gigg.
Jag misstänker att det är bra för nerverna.
Själva kraftmätningen ägde rum i en lada.
Skövde ryttarförening serverad hemmagjorda chokladbollar till humana priser.
Jag tog fem minuter och samlade mina intryck.
Dressyr går ut på att göra den perfekta piaffen.
Ekipaget bedöms av stränga domare.
Spänningen var andäktig.
Kan inte svära på det, men jag tror Mr. Pegasus vann.
Regnmolnen tornade upp sig i horisonten så det var bara att packa och åka hem.
Först hade jag vart vid en mossig bro som inte var en bro.
Sedan fick jag njuta av vackra springare.
Vad mer kan en stackars rabarberpolis begära.
God afton!
rabarberpolisen 